Kärltransport i växter

Hungrig? När du äter och dricker tar du in både vatten och alla näringsämnen genom munnen. Annars gör du något fel, för du är ju människa. Men om du vore ett träd ... skulle du ta in vatten och mineraler från dina rötter – och mat, det vill säga socker, från dina löv.

Vattnet, mineralerna och maten transporteras genom trädet i ett transportsystem: kärlsystemet. De första landväxterna, bryofyterna eller mossorna, dök upp för ungefär 450 miljoner år sedan tillsammans med ormbunksväxter. Både bryofyter och ormbunksväxter förökar sig genom sporer, de är sporväxter. Men redan de första ormbunksväxterna hade något som bryofyterna saknade: kärl, inuti rötterna, stammen och bladen. De är kärlväxter.

Efter ormbunksväxterna utvecklades så småningom fler kärlväxter: barrväxterna och blomväxterna. Till blomväxterna hör även växter som gräs och lövträd. Det som utmärker en kärlväxt är alltså transportsystemet, kärlsystemet. Men hur fungerar det då? Jo, kärlväxterna har två sorters kärl: Kärl som transporterar vatten och mineraler från rötterna.

Vi kallar dem xylem, och kärl som transporterar sockret, glukos från bladen. Vi kallar dem floem. Xylem och floem löper tillsammans i något som kallas ledningssträngar. Inuti ledningsträngarna skiljs de åt av ett vävnadskikt: kambium. Xylemet är byggt av ihåliga tuber av döda celler, som sitter i en tät, obruten rad.

De döda cellerna heter antingen trakeider eller kärlceller beroende på vilken sorts växt det är. Xylemcellernas väggar är hårda och stela för att ge stadga åt växten, ungefär som ditt skelett, men också för att hindra cellerna från att kollapsa när vatten transporteras ut i växten, samt för att göra cellerna vattentäta. Väggarna är så här hårda eftersom de är förstärkta av ämnet lignin. Väggarna är lignifierade, eller förvedade. Så om xylemet är gjort av döda celler borde väl floemet också vara det?

Nej, floemet är gjort av levande celler: små tuber på rad. Varje rör har små porer i öppningarna till nästa rör för att vätskan ska kunna röra sig mellan rören. Växten gör sin egen mat genom att förena koldioxid från luften med vatten från marken med hjälp av solsken. Koldioxiden och vattnet omvandlas till sockret, glukos, som är växtens mat, och syre som släpps ut i luften. Det är alltså glukosen i vätskeform: sav, som färdas inuti floemet.

Lite för varmt? När du blir för varm svettas du, och släpper ut vätska. Kärlväxterna släpper också ut vätska, det kallas transpiration. Det är genom de här små öppningarna i bladet, klyvöppningar, som växten tar in koldioxid från luften och släpper ut syret som bildas vid fotosyntesen. Men växten kan också släppa ut vatten här.

Det här som ser ut som läppar runt öppningen är läppceller, det är de som reglerar klyvöppningens storlek, och alltså hur mycket vatten som kan avdunsta. Är det en sval dag är klyvöppningarna helt öppna, men är det en varm dag är de stängda så att växten kan spara på vattnet. När vattnet släpps ut bildas ett tryck i xylemet och det är det som gör att vattnet färdas upp från rötterna för att ersätta det som släppts ut. Det är ett transpirationssug! Kärlen i ett träd ligger alldeles innanför barken. En metod att döda träd på, är därför att skära bort en ring av barken och kärlen runt stammen, då dör det innan man fäller det.

Oroa dig inte Maria, vi ska inte ringbarka dig. Nu vet du hur kärlväxterna äter, dricker och svettas. Det är väldigt fiffigt. Men jag förstår att du hellre gör det på ditt sätt.