
Sexuellt urval

Uppgradera för mer innehåll
Sant eller falskt? Naturligt urval handlar om individens förmåga till överlevnad.
Alla levande arter har utvecklat egenskaper som passar i deras miljö. Den här pälsen skyddar renen mot kyla... Och renen har horn som den kan skyffla bort snö med för att leta efter mat. Och om det kommer ett rovdjur kan renen försvara sig med hornen. Hornen är ett redskap som renen använder både för att hitta mat och för att skydda sig.
Om en individ har extra bra egenskaper, som att de tål köld lite bättre än andra av samma art, eller om de kan försvara sig lite bättre, då har den individen en lite större chans att överleva. Den individen har då också större chans att hinna fortplanta sig. Avkomman ärver anlagen och får samma egenskap. Egenskaper som fungerar extra bra i miljön brukar alltså bli vanligare för varje generation. Det kallas naturligt urval.
Men renens horn är bra på ett annat sätt också. Den här renhanen har traktens största horn. Med dem kan han slåss med andra hanar. Men oftast behöver han den här hanen inte ens slåss. Det är signalen som hornen sänder som är det viktiga.
Det är som att renen visar upp hornen för att säga: “Jag är stor och jag är stark. Mig vill du inte bråka med. Och mina ungar kommer också att bli stora och starka.” Hornen, och signalen, ger hög status i gruppen. Och de gör honom populär bland honorna. Så, hanar med stora horn har större chans att få para sig med honor.
Det ökar chansen att få många ungar. Och ungarna ärver anlagen för stora horn. Det här kallas för sexuellt urval. Det är som att naturen väljer ut vilka som ska få para sig och föra sina gener vidare till nästa generation. Här har vi en påfågelhane med stora, vackra stjärtfjädrar.
De går inte att använda till något särskilt. Dom långa stjärtfjädrarna hjälper inte påfågelhanen att slåss eller fly eller hitta mat. De hjälper honom inte att överleva. Ändå ökar fjädrarna hans chanser att hitta en partner. Långa fjädrar... ...gör hanen mer poppis bland honorna... ...så att han kan få fler ungar... ...som också får anlag för långa fjädrar. Hur kan det vara så?
Fjädrar som inte kan användas till något och som bara ser ut att vara till besvär? Det krävs mycket mat och näring för att utveckla fjädrarna. De är tunga, och de gör fågeln mycket långsammare, vilket borde vara ett problem när det kommer rovdjur. Hur kan något sådant gynnas i det sexuella urvalet? Svaret finns i signalen som fjädrarna skickar.
Fjädrarna är opraktiska, men de skickar signalen att hanen är frisk och stark. Hanen, och fjädrarna, säger: “Titta på mig! Jag är så stark att jag orkar bära runt på den här tunga, men ståtliga fjäderdräkten. Det skulle en svag hane aldrig klara.” Honan uppfattar signalen “frisk och stark” och väljer den hanen att para sig med. För att kunna få ungar, och sprida sina egenskaper, sina gener, måste ett djur överleva.
Men det räcker inte med att överleva. Man måste också hitta någon att para sig med. Det naturliga urvalet väljer ut och gynnar egenskaper som hjälper individen att överleva. Det sexuella urvalet väljer ut och gynnar egenskaper som hjälper djur att hitta en partner. Till och med när egenskaperna ibland verkar ganska opraktiska att leva med.