Huden

Aj-ouch! Beep-blip-beep-ping! Nej! Jag håller inte på att dö … AJ! AAAJ! … vill man vara fin får man lida pin brukar vi människor säga!

Beep-blip-beep-ping! Människans hud är mjuk och känslig, full av nervändar. Nerverna gör det möjligt att känna till exempel beröring, även sån som är jättelätt... … och små förändringar i temperaturen. Brr, låt bli det där! Huden är fantastisk på att känna av världen omkring dig.

Och det finns gott om hud – ungefär två kvadratmeter hos en vuxen människa. Huden fungerar alltså en jätte-sensor, som tar upp signaler från omgivningen. Dessutom är huden väldigt stark och flexibel. Den håller inne vätska så att kroppen inte torkar ut... … men kan också släppa ut vätska, alltså svettas, när kroppen behöver kylas ner. Huden innehåller fett, som fungerar som isolering och hjälper oss hålla värmen.

Dessutom är huden ett effektivt skydd mot bakterier, virus och smuts. De flesta ämnen och organismer kan helt enkelt inte tränga igenom huden. Människans hud är också en liten fabrik. Med hjälp av solens energi tillverkar huden D-vitamin, som kroppen behöver. Om vi tittar närmare på huden ser vi att den består av tre lager.

Längst in, allra underst, finns ett lager som kallas underhuden. Där finns gott om fett. Det hjälper oss att hålla värmen, och skyddar kroppens insida mot stötar. I underhuden finns också håligheter där vatten kan lagras. Både vattnet och fettet fungerar som extraförråd för kroppen.

Ovanför underhuden finns läderhuden. Den består av bindväv, som gör den stark och töjbar. I läderhuden finns blodkärl som kan vidgas och dra ihop sig. På så vis styr dom hur mycket blod som cirkulerar genom huden. När kroppen behöver bli svalare vidgas kärlen så att mycket av det varma blodet når huden, och kyls av.

När det är kallt dras kärlen istället ihop, så att det varma blodet hålls kvar i kroppens inre. I läderhuden finns också nerver. Dom slutar antingen i fria nervändar eller i känselkroppar – nervändar som är inkapslade. Fria nervändar reagerar på smärta. Känselkroppar reagerar på olika saker: tryck, värme, kyla, eller beröring.

Läderhuden innehåller också hårsäckar, och körtlar som släpper ut svett och ett slags fett — talg. Det fettet gör huden mjuk och smidig. Ovanpå det, finns överhuden, som är det tunnaste hudlagret. De yttersta cellerna där, är gamla och döda, hårdare än unga celler: Det är hornlagret. Hornlagret hindrar ämnen från att tränga in i huden, och skyddar huden från förslitning.

Lagret kan till och med bli tjockare av att man nöter på det. Det är därför man får valkar i händerna när man arbetar hårt. Alltså, två kvadratmeter mjuk och flexibel yta som kan ta emot signaler, ändra temperaturen, skydda mot attacker, tillverka vitaminer. Och som blir tjockare av att man sliter på den. Vilket supermaterial, va!

Blipp blopp blluuuuu-up? Vad sa du? Om huden tål precis allt? Nja… inte riktigt. Se upp med solen.

Lite solljus är nyttigt, men för mycket skadar huden. Det kan leda till hudcancer. Kläder och solskyddskräm skyddar. Och skugga, förstås. Starka kemikalier, som målarfärg eller lösningsmedel, kan faktiskt tränga in i huden.

Det är därför man använder skyddskläder. Om man använder smink och inte tvättar bort det, innan man går och lägger sig, kan man få utslag. Men huden mår bäst av att tvättas lagom. Den kan bli torr av mycket tvål och vatten. Jaha, den blev väl rätt bra den här?

Hallååå…? Ta-daaa! Ouah-hah-haaa