Hörseln

Här sitter Ludwig van Beethoven, en av historiens allra största kompositörer. Musiken … är hans egen. Men varför ser han så ledsen ut? Kanske, för att det för honom, lät så här? -- Ja. Beethoven hade faktiskt en allvarlig hörselskada.

Mot slutet av sitt liv kunde han inte höra den musik han skapade. Han var döv. Det är inget man kan se, förstås. Öronen ser ut som dom ska. Men hörseln, och örat, är mycket mer än den del som sitter utanpå huvudet. Följ med, så följer vi ljudets väg genom örat för att förstå hur det fungerar.

Den del av örat som vi ser kallas öronmusslan. Det finns ett skäl till att den lite grann ser ut som en tratt. Formen gör att öronmusslan effektivt kan fånga upp ljudvågor, till exempel musik, som kommer från olika håll. -- Ljudet leds sedan in i och genom -- hörselgången. Öronmusslan och hörselgången utgör tillsammans det som vi kallar för ytterörat. I änden av hörselgången träffas ett membran av ljudvågorna. Det vibrerar, fram och tillbaka.

Membranet kallas trumhinnan, och den är gränsen mellan ytterörat och -- mellanörat. I mellanörat sitter tre små ben. Det är kroppens allra minsta ben. Dom vibrerar tillsammans med trumhinnan och förstärker ljudvågorna som når örat. Dom kallas för hammaren Städet Och stigbygeln.

Stigbygeln, som sitter längst in, skickar ljudvågen längre in i örat. Nu har signalen nått -- innerörat. I innerörat sitter ett litet organ, som ser ut som en spiral. Det är fyllt med en trög vätska, som börjar vibrera när signalen når dit. När en ljudvåg går från luft till en vätska så dämpas ljudet.

Det känner du kanske igen från när du simmar under vattenytan. Det är därför som ljudvågen behöver förstärkas innan den når innerörat. Spiralen kallas öronsnäckan. Så här långt har allt ljud som färdats genom örat bestått av vibrationer i luften och i örats organ. Men den sortens signaler kan inte hjärnan uppfatta.

Innan signalen når hjärnan måste den därför omvandlas till nervsignaler. Omvandlingen sker i öronsnäckan. Där sitter hårceller, som uppfattar vibrationerna i vätskan, och gör om dom till mycket svaga elektriska signaler, nervsignaler. Dom leds genom hörselnerven till hjärnan. Och det är nu vi uppfattar ljudet.

Hjärnan börjar genast att tolka signalerna. Vi känner igen röster och språkljud.. ..vi hör toner.. ..eller vi kanske blir plågade av buller.. Så fungerar hörseln. Ljudet fångas upp i ytterörat fortplantas genom mellanörat och omvandlas i innerörat till nervsignaler som hjärnan kan uppfatta och tolka. Men ibland, som för Beethoven, kan det alltså uppstå problem som skapar hörselnedsättningar.

Väldigt starka ljud kan skada hårcellerna eller spräcka trumhinnan. Därför används idag hörselhjälpmedel av många människor. Det finns olika typer. Vissa hörapparater förstärker ljudet som når örat, så att hörselsystemet lättare kan uppfatta det. Ett annat hjälpmedel är en konstgjord öronsnäcka som kan känna av ljud och omvandla det till nervsignaler som når hjärnan.

Det här är avancerad teknik som hjälpt många människor, både gamla och unga, och underlättat deras liv. Och hur var det då med Beethoven? Jo, man tror att hans hörselskada satt i innerörat. Om han hade levt idag - hade han kanske kunnat få en konstgjord öronsnäcka. Kanske hade han kunnat höra sin egen musik.

Och kanske hade han då sett lite mindre ledsen ut.