Synen

Dina ögon är dina fönster till världen runt omkring. Dina ögon visar vad eller vilka som finns i din närhet, eller vad som händer. Det börjar med ljus. Om du ska kunna se föremålen framför dig måste de vara belysta -- av solen eller av någon annan ljuskälla. Ljusstrålarna reflekteras från ytan på olika föremål och träffar sedan dina ögon.

Men vad är det i ögat som gör att du kan uppfatta ljuset och tolka signalerna. Hur fungerar synen? Vad händer när Leon får syn på den där blomman? På ögats yta ligger en klar och genomskinlig hinna som har till uppgift att skydda ögat från skräp och beröring. Om någonting rör ytan på ditt öga kommer hinnan att utlösa en reflex som blixtsnabbt stänger ögat.

Då bildas också tårvätska som ska skölja bort skräp och partiklar. Den här delen av ögat kallas hornhinnan. Så här ser en människas öga ut i genomskärning. Som du ser är det nästan helt klotrunt till formen, och kallas ibland för ögonglob. Vad händer med ljuset när det träffar hornhinnan?

Jo, titta, det bryts och riktas mot -- en liten öppning. Den där öppningen varierar i storlek beroende på hur mycket ljus som träffar den. Om ljuset är starkt kommer öppningen att minskas. Om ljuset är svagt kommer öppningen att förstoras, så att mer ljus släpps igenom. Öppningen kallas för ögats pupill. Runt pupillen sitter en hinna med en muskel som styr öppningens storlek.

Hinnan kallas för iris. Iris är den vävnad som ger ögat sin färg, När ljuset passerat öppningen, pupillen, kommer det att träffa ögats lins, som sitter precis innanför iris. Linsen fungerar precis som ett förstoringsglas. Det bryter ljuset, och fokuserar det. En muskel runt linsen får den att ändra form.

Om blomman vi tittar på är långt bort behöver linsen ha en annan form än om vi tittar på den från nära håll. Om man ser suddigt kan det bero på att muskeln runt linsen inte klarar av att anpassa linsens form tillräckligt. Ett par glasögon kan då hjälpa till att bryta ljuset och kompensera för det som muskeln inte klarar av. Alltså, ljuset bryts av hornhinnan, och av linsen. Sen strålar det vidare genom ögat och träffar en hinna i ögats bakre del.

Det är näthinnan. En bild av blomman blir projicerad på näthinnan. På grund av linsens form är den uppochnervänd. På näthinnan sitter miljontals små ljuskänsliga celler. Det finns två sorter.

Vissa är känsliga för ljusets styrka och kallas stavar. De andra uppfattar färger, och kallas tappar. Tapparna behöver mer ljus än stavarna för att reagera. Om ljuset runt oss är svagt och dunkelt har vi därför svårare att se färger, men tack vare stavarna kan vi fortfarande se nånting. Tapparna och stavarna omvandlar bilden på näthinnan till svaga elektriska signaler.

Nervsystemet skickar signalerna till hjärnan, som tar emot dom och tolkar det vi ser. Minns du att bilden var uppochnervänd på näthinnan? Hjärnan justerar bilden, så så att vi upplever den rättvänd. Ljuset når alltså aldrig hjärnan utan på vägen omvandlas det från ljus till nervsignaler. Nu vet du vad som händer i dina ögon när du får syn på en blomma.

Men skulle det inte räcka med ett öga? Varför har vi två? Jo, man kan se blomman med bara ett öga, men två ögon bredvid varandra gör att man kan bedöma avstånd. Därför är det svårare att ta sig fram - eller till exempel köra bil - om man har en synnedsättning på ett öga. Om man blundar en stund med båda ögonen, och sen öppnar bara ett öga kommer inte avståndsbedömningen att fungera lika bra som med två ögon.

Prova. --