Hållbar utveckling

I Stilla Havet, drygt 3.500 kilometer utanför Syd-Amerikas kust, ligger Påskön. En gång en blomstrande ö, med ett rikt kultur- och naturliv, massor av fåglar och vidsträckta skogar, fyllda med några av världens högsta palmer. Under 17- och 1800-talen, stötte ön på många utmaningar, och civilisationen på Påskön kollapsade. Både deras kultur och befolkning nära på utrotades. En av anledningarna till den här kollapsen, hade att göra med träden. Öborna högg ner träd, för att bereda plats för åkrar, och för att få byggmaterial.

Under en tid gick det här bra, och samhället utvecklades. Men när öborna började hugga ner träd fortare än vad de kunde växa upp igen, började de få problem. När trädens rötter inte längre fanns kvar, och kunde hålla jorden på plats, sköljdes jorden bort från ön, under kraftiga regnväder. Utan jord på marken kunde träden inte växa upp igen, och inget annat heller, för den delen. Och utan träd, hade fåglarna ingenstans att bygga bon, så det blev ont om fåglar också, vilket ytterligare störde öns ekosystem, och dess förmåga att erbjuda mat, skydd och andra ekosystemtjänster till befolkningen på ön.

Det som hände på Påskön är inte något unikt. Öborna pressade utvecklingen hårt, för att de ville tillgodose sina behov. Utvecklingen förbrukade resurser från naturen… ...fortare än de hann växa upp igen, och utan att återföra resurser i samma takt. En sån utveckling kan bara pågå under en begränsad tid, eftersom den tömmer ut just de resurser som skulle behövas för att fortsätta utvecklingen. Den är inte hållbar. Samma sak händer, om utvecklingen orsakar utsläpp, som förgiftar eller förstör naturen och miljön... ...fortare än naturens förmåga att återhämta sig.

Måste det vara så här? Måste utveckling alltid vara ohållbar? Måste vi välja mellan utveckling, och en frisk och levande miljö? Eller kan vi tänka oss en utveckling som är hållbar? ...där resursförbrukningen… ...återföringen av resurser… …och naturens återväxt av resurser, balanserar varandra. Och där utsläppen… ...och naturens förmåga att ta upp, rena och återhämta sig, också balanserar varandra.

Hållbart jordbruk, använder metoder som inte utarmar jordarna på näring. Så att nästa års skörd också kan växa, och nästa, och nästa. Hållbar energi, förbrukar bränslen bara i den takt som naturen fyller på dem, och lämnar inte utsläpp i luften, som kommande generationer måste städa upp. Hållbar produktion, använder bara material som kan växa upp igen, eller som kan återvinnas och användas igen, och igen. Så att våra barn och barnbarn kan fortsätta producera.

Hållbar utveckling är nåt mer än att bara spara på miljön. Om vi skall säga det med en enda mening; Hållbar utveckling är: utveckling utveckling som tillgodoser dagens behov, utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov. Vi behöver inte stoppa utvecklingen, men vi måste begränsa den till vad naturen kan klara av. De flesta länder är överens om att hållbar utveckling är något bra som vi vill uppnå. Men hållbar utveckling ställer också en del svåra frågor om jämlighet och rättvisa.

De länder som är rika idag, är de som industrialiserades tidigt. De har under många år dragit nytta av ekonomisk utveckling på bekostnad av miljön. Är det då rättvist att de länderna nu säger åt fattiga länder, som bara just påbörjat sin industrialisering, att begränsa sin utveckling, för att rädda miljön? Hur skall vi kunna ställa om till en mer hållbar utveckling, och samtidigt en mer rättvis utveckling? Ingen har sagt att det här är lätta frågor. Men det är frågor som vi måste lösa.