Växtförädling och avel

Maria och Sofia är i en park när Sofia upptäcker ett vildäppelträd. Maria, äpplen! Varför är de så små? Äpplena är röda och de ser mogna ut. Men de är verkligen rätt små och inte lika vackra som äpplena i butikerna. Varför är de här vildäpplena så annorlunda?

När vi handlar frukt och grönsaker föredrar vi förstås dem som ser bra ut och smakar gott. Jordbrukare vill att deras grödor ska växa bra och vara motståndskraftiga mot hårda förhållanden, sjukdomar eller skadedjur. De vill också att deras djur ska producera mycket, som ägg, eller mjölk, eller ull, eller att de växer snabbt så att jordbrukarna kan sälja och tjäna pengar. Men hur kan vi vara säkra på att växter och djur har de här önskade egenskaperna? Vi går några tusen år tillbaka.

För tusentals år sedan odlar inte människorna – de väljer helt enkelt den lättast åtkomliga, sötaste och största frukten de stöter på. Alla frukter som människorna äter sprider därför frön och då växer fler önskvärda växter med de fina egenskaperna. Med tiden börjar människorna hålla djur, som getter eller får. Djur som är svaga, utsatta för sjukdom eller mycket envisa är inte användbara, så jordbrukare tar oftast bort dem från sina hjordar. Bara starka, friska och skötsamma djur återstår för att föröka sig.

Med tiden märker människor att många egenskaper överförs från föräldrar till avkomma, både hos växter och djur. Så jordbrukarna börjar välja frön från de bästa växterna att så, och de bästa djuren från sina hjordar att para och föröka sig. Det kallas växtförädling och avel. Genom växtförädling och avel, generation efter generation, lyckas människor att förändra egenskaperna hos olika arter för att bättre passa människors behov. Majs, persikor och äpplen är exempel på växter som har blivit förädlade under tusentals år.

Alla de här grödorna var förr mycket mindre och inte lika välsmakande, men nu finns det många goda sorter! Olika raser av hundar och lantbruksdjur har också skapats genom avel genom tiderna! Idag vet vi att egenskaper hos olika växter och djur bestäms av gener. Växter eller djur som har liknande gener ser också likadana ut. Avkommor ärver gener från sina föräldrar.

Men i varje generation finns det vanligtvis en viss variation, och avkomman är inte identisk med sina föräldrar. Så genom avel och växtförädling kan människor skapa nya sorters djur och växter, med goda egenskaper från båda föräldrar. Men om vi redan har en sort med alla perfekta kvaliteter, och vi bara vill ha ett större antal av den? För att göra det måste vi se till att alla nya växter eller djur har identiska gener med den vi vill ha. Det uppnås genom kloning.

Att klona växter är ganska lätt. Om du skär av en del av en växt kan den nya delen ofta bilda sina egna nya rötter, stammar och blad. Det blir en ny växt som har exakt samma gener som moderplantan. Att odla växter på det här sättet gör att vi metodiskt kan producera växtkloner som har identiska gener och egenskaper. Att klona djur är också möjligt, men det är svårt och inte så praktiskt.

Avel är fortfarande den viktigaste metoden för att bevara och förbättra önskade egenskaper hos djur. Både växtförädling, kloning och avel gör att vi kan frambringa växter och djur som har de egenskaper vi önskar. Men genom att fokusera på vissa egenskaper kanske vi tar bort andra egenskaper som är användbara. Om vi till exempel försöker odla ett lysande rött äpple kanske vi minskar trädets förmåga att överleva i sin naturliga miljö. Artificiellt framavlade individer har vanligtvis gener som liknar varandra mycket.

Det innebär att de har samma styrkor men också samma svagheter. De kan ha samma hälsoproblem eller riskera att få samma sjukdomar. Jag slår vad om att det här vildäpplet smakar gott ändå!