Havet som ekosystem

Stella är på stranden en solig eftermiddag. Hon älskar havet. Ibland föreställer hon sig hur det skulle vara att bo i havet. Att vara en sjöjungfru och simma runt bland alla varelser... Det skulle finnas gott om plats för henne att simma!

Havet täcker mer än sjuttio procent av jordens yta och är i genomsnitt tre och en halv kilometer djupt. Hela havets volym utgör mer än nittio procent av livsmiljöerna på planeten. Som sjöjungfru skulle Stella nog tillbringa den största delen av sin tid på grunt vatten och uppe vid ytan. Här finns mest solljus. Det är ljust och varmt.

Det här är solljuszonen i havet. Den här zonen är färgrik och full av liv! Ljuset i solljuszonen gör det möjligt för att producera sin egen mat och syre genom en process som kallas fotosyntes. Små fritt flytande alger, som kallas fytoplankton, finns det särskilt många av. Fytoplankton är mat för små djur som kallas zooplankton, små fiskar och kräftdjur.

De blir allihop i sin tur mat för större fiskar, små hajar, havssköldpaddor, koraller och bardvalar. Den sista länken i havsnäringskedjan är rovdjur som stora hajar, delfiner och sälar. I klart vatten kan solljuset nå ner så långt som tvåhundra meter under ytan. Men ju djupare man dyker, desto mörkare blir det. Här börjar skymningszonen.

Här finns inte tillräckligt med ljus för att växter och fytoplankton ska kunna genomgå fotosyntes. Så det finns inte många av dem. Det betyder att det inte finns mycket mat för andra organismer. Många organismer som lever i skymningszonen är beroende av döda plankton, döda djur, djurspillning, och annat organiskt material som sjunker ner från de övre lagren i havet. Det här kallas ”marin snö” och är ofta den främsta källan till mat i skymningszonen.

Här lever små kräftdjur, en del fiskar, maneter och bläckfiskar. En del av de här djuren, till exempel prickfiskar, kan skapa sitt eget ljus för att hjälpa dem att hitta mat! Skymningszonen kan sträcka sig ner till en kilometers djup i havet. Och vad finns därunder? Här blir det verkligen mörkt och kallt.

Så här djupt finns det inget ljus alls – det är ständig natt. Det här är den mörka zonen. Den enda mat som finns här är dött organiskt material som sjunker ner ovanifrån och mineraler från jordskorpan på havsbotten. Endast ett fåtal sorters organismer har anpassat sig för att leva under de här svåra förhållandena, med lite mat, låga temperaturer och högt vattentryck. Här finns bakterier, maskar och djur som sjögurkor, blobfisk och vampyrbläckfisk.

Mörkret, extrema förhållanden och den mörka zonens storlek gör att den är mycket svår att studera. Därför är den mörka zonen fortfarande till stor del outforskad. Djuphavet är fortfarande ett mysterium, och ingen plats för en sjöjungfru! Tillbaka på stranden funderar Stella på allt levande och icke-levande i havets olika zoner. Algerna, djuren, temperaturen, vattentrycket och mängden solljus – alla påverkar de varandra och skapar det största ekosystemet på jorden!