Dinosaurier

Det här är jorden som den såg ut för ungefär 250 miljoner år sedan. Det mesta av landytan sitter ihop i en enda stor superkontinent – Pangea. Vid den här tiden inträffar någonting som utplånar runt 90 procent av alla arter. Det här massutdöendet markerar början på en ny geologisk period – triasperioden. Det skapar också möjligheter för de arter som överlever att sprida sig och utvecklas.

För cirka 245 miljoner år sedan leder det till att en ny grupp av djur utvecklas från reptiler: dinosaurier. De tidigaste dinosaurierna går på två ben som är placerade rakt under kroppen. Det skiljer dem från andra reptiler, som ödlor eller krokodiler, vars fyra ben sticker ut åt sidorna. Med tiden delas Pangeas landmassa upp i olika kontinenter, och klimatet förändras. Dinosaurierna anpassar sig till de nya förhållandena, och utvecklas till hundratals olika arter.

Den här stora ökningen av dinosauriearter inträffar för cirka 200 miljoner år sedan, i början av juraperioden, då dinosaurierna blir de dominerande landdjuren. Generellt sett kan dinosaurier delas in i två grupper, eller ordningar. Den ena gruppen har höfter liknande fåglars, där blygdbenet pekar nedåt och bakåt mot svansen. De kallas ornithischier. De flesta dinosaurierna i den här gruppen är växtätare – herbivorer.

Vissa, som stegosaurus, förflyttar sig på fyra ben. Andra, som heterodontosaurus, står mer upprätt och går på två ben. Den andra stora gruppen av dinosaurier har höfter som liknar reptilers, med blygdbenet riktat nedåt och framåt. De kallas saurischier. Bland dem finns köttätande – karnivora – dinosaurier som kallas theropoder, som kan springa snabbt på två ben.

Vissa, som velociraptor, är bara lite större än dagens kalkoner, medan den skräckinjagande Tyrannosaurus rex är lika stor som en buss. Till den här gruppen hör också sauropoder – stora växtätande dinosaurier med långa halsar, som brachiosaurus och argentinosaurus. Med längder över 30 meter är sauropoder de största djuren som någonsin funnits på land. Alla dinosaurier existerar inte tillsammans på samma plats och vid samma tid. Till exempel hade stegosaurus redan varit utdöd i 80 miljoner år innan tyrannosaurus dök upp.

Faktum är att det är längre tidsrymd mellan stegosaurus och tyrannosaurus, än mellan tyrannosaurus och oss människor! Men varför finns inga dinosaurier idag? För ungefär 65 miljoner år sedan, i slutet av kritaperioden, inträffar en katastrofal händelse som leder till en plötslig klimatförändring. Forskare har olika teorier om vad det berodde på. De flesta anser att den asteroid som då träffade jorden orsakade ett dammoln som skymde solen.

Andra tror att klimatförändringen orsakades av vulkanisk aktivitet. Oavsett orsak, leder det till ett massutdöende av dinosaurier. Men katastrofen är inte det definitiva slutet för dinosaurierna. Långt innan massutdöendet, för 150 miljoner år sedan, i slutet av juraperioden, utvecklas en annan grupp av dinosaurier. De har många likheter med de som fanns tidigare – de har liknande ben, vävnader, skelett och klor.

Men de har en egenskap som skiljer dem åt: de kan flyga – det här är de första fåglarna! De här små fågeldinosaurierna lyckas överleva massutdöendet, och fortsätter att utvecklas till de fåglar som finns idag. Vi känner till så mycket om dinosaurier tack vare kvarlevor bevarade i sten som fossiler, som studeras av forskare som kallas paleontologer. Fossiler och deras fyndplatser ger oss många ledtrådar, som hjälper oss att förstå den fascinerande värld som beboddes av sedan länge utdöda arter. Men även om fossiler har givit paleontologer mycket kunskap om dinosaurier och andra djur som levde samtidigt, finns det mycket som vi ännu inte vet!