Biologiskt nedbrytbar plast

Det är början av 1900-talet. En ny typ av material har precis uppfunnits. Detta nya material – plast – är helt och hållet gjort av människan; det är syntetiskt. Det är starkt, lätt och flexibelt, liksom billigt och lätt att producera. Under de närmaste decennierna används plast inom nästan all tillverkning och allt vardagsliv.

Men i takt med att materialet fortsätter att vinna popularitet, blir vissa problem uppenbara. Ett av dessa är att de flesta plaster tillverkas av petroleum, en begränsad resurs som sannolikt kommer att ta slut någon gång. Ett annat problem är att plast består av mycket långa kedjor av molekyler – polymerer – som inte förekommer i naturen. Dessa polymerer bryts inte ned – sönderdelas – på samma sätt som naturmaterial gör. Istället kan plast släppa ut skadliga ämnen i naturen i hundratals år.

Så människor runt om i världen har börjat leta efter alternativ till konventionell plast – material som har samma materialegenskaper som plast, men som kan tillverkas av förnybara resurser och snabbt brytas ner, utan att orsaka föroreningar. Dessa kallas för bioplaster och för biologiskt nedbrytbara plaster. Bioplaster, även kallade biobaserade polymerer, är plaster gjorda av växtbaserade material som växtdelar, träflis eller till och med återvunnet matavfall. Även om dessa plaster är gjorda av förnybara, växtbaserade material, kan slutproduktens kemiska struktur bli densamma, som om den hade tillverkats av petroleum. Av denna anledning bryts inte alla bioplaster ner, trots att de gjorts av naturliga ämnen. De som bryts ner behöver ofta specifika förutsättningar för att det ska ske.

En annan grupp av alternativa plaster är biologiskt nedbrytbara plaster. Dessa kan tillverkas av förnybara råvaror, som biomassa, eller från petroleumbaserade ämnen. Till skillnad från biobaserad plast, kan all biologiskt nedbrytbar plast brytas ned, av till exempel levande organismer, enzymer eller ultraviolett strålning. Biologiskt nedbrytbar plast bryts ner till enklare ämnen såsom vatten, koldioxid och organiska föreningar. Men för att så ska ske krävs ofta särskilda villkor, som bara kan uppnås i industriella komposteringsanläggningar.

Biobaserad och biologiskt nedbrytbar plast används ofta för att ersätta traditionell plast i förpackningar och andra engångsprodukter, som engångsmuggar, bärkassar, och matbehållare för take-away. Alternativen till konventionell plast har vissa fördelar. De bidrar till att minska användningen av icke-förnybara petroleumprodukter, som kan vara skadliga för miljön. Tillverkningen av vissa typer av biologiskt nedbrytbar plast förbrukar mindre energi och ger färre skadliga utsläpp än tillverkningen av konventionell plast. Och om den kasseras på rätt sätt, bryts biologiskt nedbrytbar plast ned till enkla ämnen på kort tid, utan att orsaka föroreningar.

Dessa plastalternativ är dock relativt nya uppfinningar, och det finns en del oro när det gäller dem. Termen "bio" i deras namn skulle kunna skapa föreställningar om att dessa plaster vore bra för miljön, vilket inte är sant. Till exempel kan biologiskt nedbrytbar plast vara lika skadlig för vår miljö som vanlig plast, om den hamnar på en soptipp eller i naturen, istället för i en ordentlig anläggning. Även om biobaserad och biologiskt nedbrytbar plast är återvinningsbar, saknar många platser möjligheter att återvinna. Ännu finns heller inte fullgoda standarder och lagar som reglerar produktion, användning och kassering av nya typer av plast. Biobaserad och biologiskt nedbrytbar plast kan vara ett steg i rätt riktning, men de är fortfarande långt ifrån den ultimata lösningen på plastföroreningar. Men förhoppningsvis kan de, med mer forskning, fler återvinningsanläggningar, och nya regler, en dag bli verkligt miljövänliga alternativ.