Invasiva arter

I slutet av 1800-talet finns det många röda ekorrar i Storbritannien. De har gott om mat, och skogar att bo i. Men saker är på väg att förändras. En armé av grå "superekorrar" har kommit till Storbritannien från Nordamerika! De här ekorrarna är större, och kan snabbt anpassa sig till nya miljöer.

Och de bär på ett hemligt vapen: ett virus som är dödligt för röda ekorrar. Resultatet blir att det idag finns nästan tio gånger så många grå ekorrar som röda i Storbritannien. Eftersom grå ekorrar inte fanns där från början, utan fördes dit från ett annat område, är de en invasiv art. Invasiva arter skadar andra djur eller växter, och den nya miljön de befinner sig i. Men hur förflyttar sig djur och växter långa sträckor till nya platser?

De flesta transporteras av människor. Människor har spridit växter och djur i tusentals år. Men de riktiga problemen började när européer började etablera kolonier runt om i världen. De förde med sig växter och djur till nya områden, antingen medvetet eller av misstag. Det var till exempel så katter, kaniner och svartråttor hamnade på Nya Zealand.

Medan några av de nya växterna och djuren dog ut snabbt, utan att göra någon inverkan, överlevde andra och blev destruktiva för de ekosystem och arter som redan fanns där. Det var inte bara förr i tiden som arter spreds runt om i världen. Det händer även idag! Det här fartyget har precis lossat en del av sin last. Nu är det mycket lättare, så fartyget behöver ta upp vatten från sin omgivning, innan det åker till nästa hamn.

I den nya hamnen får det ny last, så nu behöver man pumpa ut barlastvattnet. Men den här dumpade barlasten innehåller vanligtvis mer än bara vatten – den kan innehålla alger, musslor och till och med fisk. Om de organismerna inte funnits i området tidigare, och lyckas överleva i sin nya miljö, kan de bli invasiva arter. Ett av de största problemen med invasiva arter är att de är svåra att kontrollera och att bli av med. Det gäller särskilt för invasiva växter.

Ett exempel är parkslide – en växt som ursprungligen fördes från Östasien till Europa och Nordamerika. Den bildar tjocka, täta buskage som hindrar andra växter från att växa i närheten. Den är motståndskraftig mot nästan allt – den kan överleva olika jordtyper, näringsfattig jord, mörker och kyla. Dess rötter kan sprida sig till nästan tio meters djup, så den är svår att rycka upp med rötterna. Att skära av den ovan jord hjälper inte; den växer tillbaka väldigt snabbt.

Att bli av med parkslide är dyrt och ibland nästan omöjligt, vilket orsakar många problem. Men trots det dåliga ryktet, kan invasiva arter faktiskt gynna vissa områden. Det här är en strandkrabba. Den har invaderat kustområden över hela världen. På de flesta ställen orsakar strandkrabban förstörelse, eftersom den äter allt den kommer över!

Men när den här krabban invaderade New England var miljön där redan hotad, eftersom inhemska kärrkrabbor gjorde så att marken eroderade. När strandkrabban kom dit och började äta kärrkrabbor, kunde marken och ekosystemet återhämta sig! Men det exemplet är ett undantag. De allra flesta invasiva arter skadar sin nya miljö och andra levande varelser där. För att begränsa förstörelsen, måste vi hitta bättre sätt att stoppa spridningen av arter, och hantera deras inverkan när de väl blivit invasiva.