Skandinaviska fjällkedjan

Kustlinjer, skogar, fjordar, sjöar och tundra: det är ett omväxlande landskap i Skandinaviska fjällkedjan. Den västra sidan av bergen stupar brant ner i Nordsjön och Norska havet. Den nordligaste delen böjer av mot Finland. En stor del av bergskedjan utgör gränsen mellan Norge och Sverige. Bergens toppar är ganska låga jämfört med andra europeiska bergskedjor.

Den högsta toppen är Galdhøpiggen i södra Norge, som är 2 469 meter hög. De ganska platta topparna på de här bergen har givit upphov till olika teorier om hur de har bildats. Vissa experter tror att bergen först bildades för 400 miljoner år sedan, men slipades ner helt av väder och is – eroderade. Sedan trycktes de upp igen av jordskorpan 350 miljoner år senare. Andra tror att bergen har existerat i 400 miljoner år och sakta har eroderat till den form de har i dag.

Klimatet i de skandinaviska bergen påverkas av vädersystem som bildas över Atlanten. Högtryck byggs ofta upp på våren, och leder till dagstemperaturer på 10 till 15 grader Celsius från slutet av april till slutet av juni. Under natten sjunker temperaturen ofta under noll grader i högre områden. Sommarvädret är varierande. Under perioder med högtryck kan temperaturen stiga till 30 grader.

Men redan i slutet av augusti kan andra väderfronter över Atlanten göra att det faller snö på en del bergstoppar. På hösten sjunker temperaturen gradvis igen. I slutet av oktober är starka vindar, kuling eller storm, vanliga. På vintern avtar stormarna och det faller snö. Temperaturen ligger oftast mellan 10 och 15 minusgrader i januari, men kan gå ner till minus 30 grader under perioder med högtryck.

Växter och djur i den skandinaviska bergskedjan måste kunna hantera variationerna i vädret. Under sommaren frodas växter i de varma temperaturerna och långa dagarna. Videbuskar är hem för mängder av insekter, som i sin tur blir mat åt fåglar, som lövsångare. Åkersorkar och fjällämlar äter också av sommarens buskage, och är villebråd för mårdar och fjällrävar. Men under vinterns minusgrader och korta dagar kan ingenting växa på flera månader. Växterna begravs under djup snö.

Vissa djur, som brunbjörnar, går i ide. Andra, som vesslor, jagar sitt byte i hålor under snön. Beckasin och gök lämnar Skandinavien helt och flyttar till varmare länder. Renar vandrar nerför bergen till skogsklädda områden där de skyddas av gran och asp. De första människorna som bodde i de här bergen, under förhistorisk tid, jagade ren.

De följde renarna över bergen, och fångade dem genom att jaga ner dem i fångstgropar. Så småningom övergick de här jägarna till att bli jordbrukare, och odlade sina grödor i de bördiga dalgångarna, och höll får och getter i betesmarker högre upp i bergen. Under 1500-talet bosatte sig fler och fler i bergen. Det blev svårt att hitta mark till alla. Man högg ner träd för att bygga bondgårdar.

Andra behövde bygga sina hus på smala klipphyllor. På 1800- och 1900-talen skedde inte samma utveckling här som i många andra bergsområden i Europa, där vägar, järnvägar, gruvor och fabriker byggdes. Så många jordbruksfamiljer flyttade till städer för att få jobb. Gårdarna i bergen övergavs. Men nyligen har många gamla gårdar rustats upp till fritidshus.

Hit kommer besökare för att vandra, cykla och tälta i bergen, idag kända som "Europas sista vildmark".