Introduktion till kosmologi

I evigheter har människor tittat upp mot himlen och undrat – vad finns det där ute? Varje civilisation, kultur och religion har haft sina egna historier och idéer om jorden och universum. Filosofer och vetenskapsmän har länge försökt hitta svaren på frågorna om var allting kommer ifrån, vad universum är, vad det är gjort av och hur vi passar in i allt det här. Några har gått ännu längre – inte bara tittat bakåt i tiden utan också försökt att förutsäga universums framtid. Alla de här frågorna om kosmos ursprung, egenskaper och historia ledde till skapandet av en vetenskapsgren som kallas KOSMOLOGI.

Vår förståelse av kosmos är begränsad till vad vi kan observera och vad vi kan beräkna baserat på vad vi redan vet. Det var nya upptäckter och teknologi som fick oss att ändra våra teorier och antaganden flera gånger i historien, och komma på lagar och principer som utgör den moderna vetenskapliga kosmologin. Några större upptäckter som bidrog till utvecklingen av kosmologin inträffade i början av 1900-talet. Det börjar med Albert Einstein och hans allmänna relativitetsteori. När Einstein försöker tillämpa sin teori på universum gör han en chockerande upptäckt – Universum är inte stabilt, som alla har trott!

Men utöver sina ekvationer har han inga bevis för att stötta den här teorin. Strax därefter inser den amerikanske astronomen Edwin Hubble att det finns andra galaxer än Vintergatan. Han fokuserar sina studier på ljuset de utstrålar och avstånden mellan dem. Samtidigt observerar den belgiske prästen och vetenskapsmannen Georges Lemaître att galaxer ständigt rör sig bort från oss och från varandra. Och ju längre bort de är, desto snabbare rör de sig.

Hubbles studier bekräftar Lemaîtres hypotes och ger bevis för Einsteins ekvationer: Universum expanderar De här upptäckterna leder till utformningen av den så kallade HUBBLE-LEMAÎTRES LAG, som nu är en grundläggande princip i modern kosmologi. Men Lemaître bestämmer sig för att gå ett steg vidare och föreslår att om kosmos expanderar, måste det ha varit mycket mindre förr. Han hävdar att det kan ha varit så litet som en enda punkt utan någon dimension. All materia, rymd och tid, var en gång koncentrerad i denna SINGULARITET. Vid något tillfälle började singulariteten expandera, skapa stjärnor, planeter, galaxer – det universum som vi känner till.

Det är det här som kallas BIG BANG-TEORIN. Även om det låter otroligt stöder observationer och forskning som gjorts av vetenskapsmän den här teorin. Forskare fortsätter att studera kosmos med hjälp av modern teknologi – datorer, satelliter och avancerade teleskop. Very Large Telescope i Chile och rymdteleskopet Hubble i jordens omloppsbana ger oss möjlighet att se tydliga bilder av stjärnor och andra himlakroppar som är långt borta. Några av de här stjärnorna är så långt borta att det tar extremt lång tid för ljuset att nå jorden. På grund av det, när vi tittar på dem, så tittar vi faktiskt på universums förflutna!

Ett ännu större teleskop, James Webb Space Telescope, är planerat att skickas ut i rymden. Forskare hoppas att det kommer låta oss se bildandet av de första galaxerna och ge oss fler ledtrådar om hur universum utvecklades. Kosmologi kombinerar kunskapen från olika vetenskapliga områden med modern teknologi så att vi kan observera, analysera och lära oss mer om kosmos. Det finns ännu inga definitiva svar på frågor om universums skapelse, evolution eller framtid. Men varje dag för forskningen oss närmare att förstå det bättre.