Hem
Uppgifter
Bokmärken
Main and subordinate clauses
Uppgradera för mer innehåll
En mening är alltid grammatiskt fullständig. Sant eller falskt?
Hunden skäller. Mina öron gör ont. Hunden skäller högt. Så högt låter det väl inte? Lingos meningar är ganska korta och enkla.
Vi tittar närmare på en av dem. The dog is barking. Det här är en mening. När vi skriver känner vi igen meningar på att de börjar med stor bokstav och slutar med punkt, utropstecken eller frågetecken. En mening är hel i sig själv, den saknar inte något för att vi ska förstå den.
Den är grammatiskt komplett. En mening kan vara kort...eller lång. The dog barks so very loudly that Lingo’s ears hurt and Lingo must cover them, but the squirrel doesn’t flinch. Långa meningar [...] består oftast av mindre delar, som också hänger ihop grammatiskt, och skulle kunna fungera som egna meningar. De här delarna kallas satser.
I den här meningen finns bara en sats. the dog is barking. Men i den längre meningen finns... fyra. En sats behöver nästan alltid innehålla åtminstone två olika delar.
Satsdelar. Den ena satsdelen beskriver vad som händer, eller vad satsen handlar om. Den andra satsdelen beskriver vem, vad eller vilka som gör något. Den här delen av satsen beskriver vad som händer: Is barking Och vem, vad eller vilka som gör det, är: The dog Tillsammans bildar de satsen: The dog is barking Satser kan också vara både korta och långa. The nice, fluffy dog is really barking very loudly.
De båda satsdelarna är längre, men beskriver fortfarande samma sak: vad som händer, och vem som gör det. Det finns två sorters satser. The dog is barking. Är en sats som kan stå för sig själv. En huvudsats. En huvudsats kan fungera som en fullständig mening.
Men det kan också finnas mer än en huvudsats i samma mening The dog is barking and Lingo's ears hurt The dog is very loud, but the squirrel is sleeping. Kolla här. De här små orden: and, but är ord som binder ihop olika huvudsatser med varandra. Konjunktioner. Tar vi bort dem, får vi två självständiga meningar.
The dog is barking. Lingo's ears hurt. The dog is very loud. The squirrel is sleeping. En huvudsats, kan alltså alltid bli en egen mening.
Så, nu vet vi vad en huvudsats är. Men det finns andra satser... Här är en ny mening med två satser. The dog barks so much that Lingo’s ears hurt. Vi delar upp dem.
Men...den här satsen kan väl inte stå för sig själv? so much that Lingo's ears hurt Varför får Lingo ont i öronen? Utan första halvan av meningen, vet vi inte det. Det här är ingen huvudsats. Det är en bisats.
En bisats är en del av en huvudsats, och måste därför vara inuti huvudsatsen för att vi ska förstå hela meningen. Vi tittar på en bisats till because it is sleeping. Vem är det som sover? Vad betyder sovandet? Vi vet inte.
Men om vi stoppar in bisatsen i en huvudsats… förstår vi meningen. The squirrel doesn't seem to be afraid, because it is sleeping. Men...vad händer nu? even though the dog is barking. Det här är ju en bisats till.
Var ska den in? En bisats kan faktiskt finnas i en annan bisats. Såhär. The squirrel doesn't seem to be afraid, because it is sleeping even though the dog is barking. Bisatser kan också finnas i början av huvudsatsen.
Even though the dog is barking so loudly, the squirrel is sleeping. Binder man ihop satser får man ett bättre flyt Eller hur, Lingo? Lingo? Jag hör inte för att hunden skäller!