Linser

- Behöver du ett förstoringsglas? Eller glasögon kanske? Det är väl inget fel på att ha glasögon? Visste du förresten att dom första glasögonen, var en sån här glaskula som man tittade igenom? Funkar den som glasögon? - Vadå? - Den funkar som ögonen.

Glasbiten gör samma sak som de där två genomskinliga bollarna, som är dina ögon. - Eew. - Ja, för 1000 år sedan, satt munkar i klostren och skrev. När de blev gamla och inte såg så bra, kunde det hända att de använde såna här välvda glasbitar. -Läsestenar. De utvecklades till de första glasögonen, som man sätter på näsan alltså, för sådär 700 år sen. Och glasögon, de funkar på precis samma sätt som ögonen. Här är ett öga med skarp syn.

Ljusstrålarna går in genom ögats öppning - pupillen. Innanför pupillen sitter en lins. När ljuset går genom linsen ändrar det riktning lite grann - det bryts. Ljusstrålarna samlas ihop, och fokuseras i en punkt på näthinnan, längst bak i ögat. Därifrån går elektriska signaler till hjärnan, och det är först då vi upplever att vi ser nånting.

Om linsen inte är tillräckligt utsträckt, så samlas ljusstrålarna ihop lite för mycket, och fokuseras i en punkt innan de är framme vid näthinnan. Det här ögat är närsynt. Det ser bara bra på nära håll. Här behövs glasögon! Så vi sätter in ett glasöga framför ögat, en extra lins av glas.

Den här linsen är tunnast på mitten, och tjockare utmed kanterna. Det är en konkav lins. En konkav lins sprider ut ljuset, så den är en spridningslins. Nu väljer vi ut en spridningslins som sprider ut ljuset precis så mycket, att det kan rätta till att det här ögats lins samlar ihop ljusstrålarna lite för mycket. Vi lägger till lite spridning för att korrigera för att ögat har samlat ihop lite för mycket.

Tillsammans bryter de två linserna ljuset, precis så mycket att det fokuseras just där näthinnan sitter. Nu ser ögat bra igen! När man blir äldre, uppstår ofta det motsatta problemet i ögat: Linsen bryter ljuset för lite. Då hinner ljusstrålarna fram till näthinnan för tidigt, innan de är fokuserade. Det här ögat är översynt, och ser bättre på långt håll, än på nära.

Eftersom det översynta ögats lins samlar ihop ljusstrålarna för lite, behöver vi en lins i glasögonen som hjälper till att samla ihop strålarna lite till. Vi behöver en samlingslins. En samlingslins buktar utåt och är tjockast på mitten. Den är konvex. Tillsammans bryter nu glasögats samlingslins och ögats lins ljuset precis lagom mycket, och bilden blir skarp.

Ett vanligt förstoringsglas är en samlingslins, där båda sidorna är tydligt konvexa. Den fungerar genom att ljus ändrar riktning när det går mellan material som är olika täta. Nu träffas linsen av ljusstrålar som går i samma riktning. De är parallella. I linsen byter strålarna riktning, tills de möts i en punkt.

Här koncentreras ljuset, och om det är solljus som träffar linsen kan det bli så varmt att det börjar brinna. Punkten där de möts, kallas brännpunkt. Avståndet mellan linsen och brännpunkten är brännvidden. Byter vi från en konvex till en konkav lins, så sprider vi ljusstrålarna istället. Då samlas de inte i en punkt på andra sidan.

Men vi kan dra ut, tänkta linjer, bakåt genom linsen, och se var de linjerna möts. Den här punkten kallas också brännpunkt. Avståndet mellan en spridningslins och brännpunkten kallas också brännvidd, men den har ett negativt värde, alltså avståndet, fast med ett minustecken före. Om du är närsynt och har glasögon, så känner du igen det där minuset från styrkan på dina glasögon. Glasögons styrka anges i dioptri.

Och dioptritalet får du om du tar 1 dividerat med brännvidden. Är det 2 meter från spridningslinsen i dina glasögon till brännpunkten, så har de diopritalet 1/-2. -0,5. - Men, om man inte har några glasögon, så kan man testa att tänka på nåt sorgligt. Jo, för tårarna som lägger sig på ögat hjälper till att bryta ljuset, och har man tur är det precis den brytningen man behöver! Jag säger ju det, det är bra med glasögon!