Radioaktivitet på gott och ont

Har du använt dig av någon joniserande strålning på sistone? Säkert? Kanske har du brandvarnare hemma. De använder ofta alfastrålning för att upptäcka rök i luften. Eller kanske har du ätit bestrålad mat?

På flera platser i världen behandlar man faktiskt livsmedel med joniserande strålning. Det dödar bakterier och parasiter -- steriliserar maten. När maten hamnar på tallriken är den helt ofarlig. Strålningen är inte kvar i den. Det är precis som med ljus, det lagras ju inte i maten bara för att du lyser på den med en lampa. Även nålar och annan medicinsk utrustning kan steriliseras med strålning.

Du kan också ha stött på joniserande strålning hos läkaren eller tandläkaren, om du röntgades. I vården har joniserande strålning använts länge. Redan under första världskriget byggde forskaren Marie Curie upp röntgenkliniker åt franska militärläkare. Utrustningen placerades i bilar, för att kunna flyttas med striderna. Med röntgenstrålning kunde läkarna se var kulor och granatsplitter fanns, innan de opererade skadade soldater.

Det räddade många liv. I dag finns det flera sätt för vårdpersonal att ta bilder med hjälp av joniserande strålning. Den här patienten dricker en liten mängd radioaktivt ämne, som samlas i den del av kroppen som ska undersökas. Sedan kan läkaren se strålningen från ämnet med en specialkamera. Joniserande strålning kan också användas för att behandla cancer.

Här har vi en patient med lungcancer. Läkaren har riktat in strålningen väldigt exakt, så att den enbart träffar tumören, och dödar cancercellerna. Under andra världskriget kom forskare på ytterligare ett till sätt att använda joniserande strålning på: som vapen. Om man laddar en bomb med radioaktiva ämnen, får den mycket större sprängkraft än den annars skulle ha. Explosionen leder till en stor och snabb mängd radioaktivt sönderfall, som frigör enorma mängder energi.

I mitten av juli 1945 provsprängdes den första kärnladdningen i en öken i USA. Bara tre veckor senare användes kärnvapen för första gången i krig. Amerikanska plan släppte två bomber laddade med radioaktiva ämnen över de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki. I Hiroshima dödades omkring 100 000 personer, av tryckvågen från explosionen, strålningen, och de bränder som följde. I Nagasaki dog närmare 70 000 personer.

Flera tusen av de överlevande dog senare av cancer som de fått på grund av strålningen. Kärnvapen har inte använts i krig sedan dess, men fortfarande finns de i flera länder. Flera tusen provsprängningar har gjorts för att utveckla vapnen. Varje gång har Hiroshimas borgmästare skickat telegram till det ansvariga landet och vädjat om att alla kärnvapen ska förstöras. Många av världens länder har skrivit på avtal om att inte genomföra fler provsprängningar.

Men avtalen är inte påskrivna av alla dem som faktiskt har kärnvapen. Joniserande strålning i sjukvården räddar liv. Joniserande strålning i krig skulle vara förödande. De två sakerna är rätt uppenbara. Men det är inte alltid så enkelt.

Joniserande strålning finns också i kärnkraftverk. Där ger radioaktivt sönderfall energi, som används för att producera elektricitet. Kärnkraft är ett ganska ”rent” sätt att tillverka el. När allt fungerar som det ska ger kraftverket inga utsläpp som skadar naturen eller förändrar klimatet. Därför tycker en del människor att vi borde producera mer el på det här viset Men om ett kärnkraftverk drabbas av en olycka så att radioaktiva ämnen kommer ut, kan konsekvenserna bli fruktansvärda.

Det har hänt. Dessutom producerar kraftverken farligt avfall som vi måste kunna lagra på ett säkert sätt i många tusen år. Därför tycker en del människor att vi borde sluta använda kärnkraft Du har nog mer nytta av joniserande strålning än du visste om. Men du delar också strålningens risker med hela mänskligheten. Ett kärnvapenkrig skulle utplåna oss.

Och en kärnkraftsolycka kan sprida farliga utsläpp till flera länder. Vi behöver tillsammans reflektera över vilka risker vi tycker är värda att ta -- och vilka vi vill försöka undvika.