Magnetism
Magnetism
Magnetism
Sant eller falskt? De motsatta polerna på två magneter repellerar varandra.
De här två föremålen dras till varandra. Om vi vänder på det ena föremålet, och för det mot det andra, så … knuffas det bort istället. Det här är två magneter. De är magnetiska. Man brukar måla magneter så att en sida är röd, och en sida är vit.
En vit ände och en röd ände … De attraherar varandra. Men om vi vänder de röda ändarna mot varandra så ... stöter de bort, repellerar, varandra. Vänder vi vit ände mot vit ände så … repellerar de också varandra. Det är för att en magnet har två poler.
Vi kallar dem sydpol, och nordpol. Och motsatta poler attraherar varandra. Medan lika poler repellerar varandra. Men, hur kan ett föremål påverka ett annat utan att röra vid det? Vad finns det där, som inte syns, som får en sydpol att attraheras av en nordpol?
För att svara på det börjar vi med att titta på en kompass. En kompass är också en magnet, med en sydpol och en nordpol. Vi flyttar kompassen runt en magnet. Kompassen vrider sig, och pekar i olika riktningar, beroende på var den är någonstans. Vi markerar riktningen för varje position.
Det skapar ett mönster. Av mönstret kan vi rita linjer. Linjerna visar hur ett magnetiskt fält ser ut runt om magneten. Linjerna är fältlinjer. Det är det magnetiska fältet som får föremålen att påverka varandra.
Fältlinjerna går inne i magneten, och i bågar utanför. Ju tätare fältlinjerna ligger, desto starkare är magnetfältet. Det magnetiska fältet syns inte, men det finns, och vi kan se det med hjälp av en kompass. Kompassen ställer in sig längs med de magnetiska fältlinjerna. Det finns ett annat vanligt sätt att visa fältlinjerna.
Vi lägger en glasskiva ovanpå magneten. Sedan häller vi försiktigt ut små bitar av järn på glaset. Järnet lägger sig … längs med de magnetiska fältlinjerna. Här är två större bitar av järn. De varken attraherar eller repellerar varandra.
De är inte magnetiska. Men om en järnbit närmar sig en magnet, så blir järnbiten själv till en magnet. Och eftersom dess sydpol är vänd mot den första magnetens nordpol, så attraherar de varandra. De åker ihop … och nu är fältlinjerna förändrade. Den första magneten, och järnbiten har tillsammans blivit till ett enda, större, magnetiskt föremål.
Den rödvita magneten,som förut hade en syd- och en nordpol, är nu bara en sydpol. Och järnbiten, som förut inte var magnetisk alls, har blivit en nordpol. Vi tar bort järnbiten. Kvar är den ursprungliga magneten. Nu provar vi att göra samma sak med en annan metall, en bit aluminium.
Inget händer. Aluminiumet blir inte magnetiskt. Det attraheras inte, och det repelleras inte. Så, olika material kan ha olika magnetiska egenskaper. Vissa material, som järn, kan bli magnetiska.
Andra, som aluminium, kan det inte. Vad händer om vi sågar magneten mitt itu, så att sydpolen skiljs från nordpolen? Då får vi två mindre magneter, med varsin sydpol och varsin nordpol. Jorden, har massor av järn i kärnan. Och omkring jorden går magnetiska fältlinjer, med en magnetisk nordpol och en magnetisk sydpol.
Jorden är en magnet. En stor. Och kommer du ihåg hur det är med kompasser? De ställer in sig längs med magnetiska fältlinjer. Och eftersom jordens magnetiska poler … ligger nära jordens geografiska poler … pekar kompassen nästan rakt mot norr, och nästan rakt mot söder.
Så, tack vare magnetism kan en kompass alltid visa var norr och söder ligger.