Jorden: Rund som en boll

​[skratt] - Vad gör du? - Det skulle vara en överraskning. Det är ett rymd-tid skepp! - Hmmm, vad är det till för? - Det kan resa genom rymden och tiden. - Fantastiskt! Var sitter jag? - Wow! Härifrån kan du verkligen se att jorden är rund som en boll. - Ja. Vet du, de första människorna som upptäckte det, gjorde det helt utan ett rymdskepp, för mer än 2000 år sedan.

Vi åker dit och tittar. Här, i staden Alexandria, bodde en duktig matematiker, Eratosthenes. Han märkte att när han åt lunch mitt på dagen, så hade torgets obelisk en mycket kort skugga. Vid klockan 12, när solen ligger högst, kom solens stålar nästan från rakt över honom, men inte helt. Eftersom det finns en liten vinkel, finns det en liten skugga.

En dag fick Eratosthenes ett brev från en vän som bodde i Syene, som ligger 800 kilometer söder om Alexandria. Vännen berättade för Eratosthenes att det fanns ingen skugga alls vid tolv-tiden där han bodde. I Syene, skiner solen från rakt över hans huvud. Det låter konstigt, tänkte Eratosthenes. Jorden är ju platt - alla kan se det!

I så fall borde solen skina med samma vinkel överallt, eller hur? Solens strålar borde vara parallella, men det är de inte! Hmm... Aha! Om jorden inte alls är platt, utan krökt, då kan skuggorna ha olika vinklar.

Och om jorden är krökt, då måste dess ändar möta varandra någonstans, och det blir en sfär! Det var så Eratosthenes räknade ut att jorden är rund som en boll. Men det var inte allt han räknade ut. Eratosthenes räknade ut även bollens storlek. När han visste skillnaden mellan skuggornas vinklar i Alexandria och Syene, behövde han bara distansen mellan de två städerna.

Och för att mäta det, skickade han en kamel till Syene. Det är en resa på 800 kilometer. Skillnaden mellan skuggorna var 7,2 grader. 360 (en hel cirkel) genom7,2 gånger 800 kilometer är 40 000 kilometer! På det sättet räknade Eratosthenes inte bara ut att jorden är rund som en boll - han uppskattade också jordens omkrets med en häpnadsväckande precision.

Själva metern kommer från den här uppskattningen. En meter definerades först som en fyrti-miljondel av jordens omkrets. - Jo eftersom jorden är rund som en boll, kan vi gräva rakt igenom och komma ut på andra sidan! - Spänn fast dig, nu kör vi! Så här skulle jorden se ut om du skar den i två halvor. Den består av skikt, ovanpå på varandra, som en lök. Först måste skeppet gräva sig genom ett hårt skikt av sten - jordskorpan.

Aven om den kan vara upp till 50 kilometer tjock, är den bara ett tunt lager i förhållande till Jordens storlek. När de har passerat jordskorpan, fortsätter Kims och Philips skepp ner till jordens tyngsta skikt: manteln. Den är nästan 3000 kilometer tjock och utgör den storsta delen av Jordens volym - mer än 80%! Precis som med jordskorpen, är manteln mestadels fast, men mycket varmare, och den rör sig långsamt, som en flod av sten. I en tecknad film som den här, kan ett skepp resa genom jorden, men ingen verklig person har någonsin rest till manteln.

Hur vet vi då vad som finns inuti jorden? När det sker jordbävningar, eller en väldigt stor sprängning, studerar forskare hur vibrationerna passerar genom jorden. Sedan gör de beräkningar för att ta reda på vilka material jordens inre skikt består av. Efter att ha rest genom manteln, har skeppet nått jordens kärna. Kärnan skiljer sig från de två yttre skikten.

Medan jordskorpan och manteln består av sten, som till största delen består av syre, magnesium, kisel och aluminium, består kärnan till största delen av järn. Den yttre kärnan är flytande. Det är en tjock skiva av smält järn i ständig rörelse. Och det här är något som är mycket viktigt för oss, eftersom den här snurrande sfären av smält järn är vad som skapar jordens magnetfält. Vi har goda skäl att vara tacksamma för magnetfältet.

Tack vare det, kan vi navigera med en kompass, migrerande fåglar kan hitta rätt, och vår planet skyddas från kosmisk strålning, som annars skulle skada livet på jorden. Den innersta delen av kärnan är lika het som - det är lika varmt som solens yta, ungefär 6000 grader Celsius. Men även om den är så varm, är den fortfarande i fast form, eftersom den är under ett sådant enormt tryck. Den inre kärnan är alldeles för varm för skeppet, så det är bäst för Kim och Philip att återvända till ytan. De lämnar den fasta inre kärnan och rör sig genom den flytande yttre kärnan.

Sen åker de igenom den långsamma halvfasta manteln och bryter slutligen igenom den fasta jordskorpan. De har rest en total sträcka på 12 700 kilometer - jordens diameter.