Handel

I de här byarna bor jordbrukare som lever på det som växer i jorden. De har kor, som betar på fälten. Korna kan mjölkas. Mjölken går att dricka, men den håller inte så länge. Men om man gör ost av mjölken, kan osten sparas, ibland flera år.

Så mjölk kan göras till mat, som håller länge, istället för att den blir förstörd. Men det behövs salt för att göra ost, och i naturen runt byn finns inget salt. När en ko slaktas ger ' den flera hundra kilo kött. Den ger mat till byborna under lång tid, om inte köttet blir förstört av bakterier eller svamp. Köttet måste konserveras, och då behövs också salt.

Men det finns inget salt där de bor. Jordbrukarna har ett problem. I de här byarna bor fiskare. De har inga fält, så de kan inte ha några kor. De har alltså inget kött, och ingen mjölk.

Och inga koskinn som de kan sy kläder av. Däremot kan de utvinna salt, från havet. Salt är viktigt. Om man saltar fisk, eller ' kött, kan det konserveras. Då slipper människor slänga mat som de jobbat hårt för att framställa.

Och de kan spara mat, så att de har något att äta om fisket blir sämre, eller om skörden slår fel. I jordbruksbyarna har man kött, mjölk och skinn, men inget salt. I fiskebyarna har man salt och fisk, men inget kött, ingen mjölk och inget skinn. Hur ska byborna göra för att få tag på det de saknar? Invånarna i den här byn bestämmer sig för att ta det de behöver.

De smyger in i en av fiskebyarna och stjäl salt. Invånarna i fiskebyn gör då likadant. De stjäl kött och skinn i jordbruksbyn. Det uppstår en konflikt mellan byarna. Nu behöver de skydda sig från varandra.

Några av invånarna blir tvungna att bygga murar och tillverka vapen, istället för att producera mat. Byarna är nu skyddade bakom höga murar, men de framställer mindre mat. Och här kan man inte konservera sin mat. De har fortfarande inget salt. Och här har man inga skinn och kan inte sy kläder.

Så att bara ta det de behöver, det löser inte byarnas problem. Kan de göra något annat? Människorna i de här två byarna prövar att byta varor med varandra, fredligt. Skinn mot fisk. Kött mot salt.

Människorna utför byteshandel. Handeln hjälper invånarna i båda byarna att få tag på varor som de behöver för att överleva. Båda byarna har nytta av handeln. Nyttan är ömsesidig. Människor börjar med byteshandel för flera tusen år sedan, till ömsesidig nytta.

Och de börjar tidigt resa långt för att byta sina varor. Handelsmän följer ofta särskilda vägar, handelsvägar Längs handelsvägarna uppstår platser där människor samlas för att handla med varandra, handelsplatser. På handelsplatsen byter man inte bara saker. Man utbyter också kunskap, och idéer. Människor lär sig av andra hur man kan göra för att få större skördar, eller bygga bättre hus.

Handeln skapar ofta rikedom och ett överflöd på handelsplatsen. Det ger möjlighet att ägna sig åt musik och konst, eller vetenskap. Och kunskapen sprids när människor möts. Innan det fanns bra vägar var en flotte eller en båt det mest effektiva sättet att frakta en tung last över stora avstånd. Därför går många handelsvägar längs floder, eller över sjöar och hav.

Handelsplatserna hamnar oftast nära kusten eller vid en flod. Ännu idag, när vi letar upp världens stora städer på kartan så kan vi se att de ofta ligger nära vatten.