Befolkning: Finland

Det här är Finland, ett land i norra Europa. Här bor människor från många olika bakgrunder: etniska finländare, finlandssvenskar, samer, romer och andra minoritetsgrupper. De utgör Finlands befolkning. Vid de första folkräkningarna, på 1500-talet, är Finlands befolkning bara 25 000. Den har vuxit mycket sedan dess.

Idag är befolkningen över 5,5 miljoner. Men tillväxten har varit långsam – mycket långsammare än den globala befolkningstillväxten. På 1500-talet är Finland en del av Sverige. Under de kommande tre hundra åren är Sverige ofta i krig med Ryssland, och Finland hamnar i kläm mellan dem. Många finländare dör i striderna.

Finland drabbas också av hungersnöd och ett förödande pestutbrott. Antalet människor som dör jämfört med befolkningens storlek – dödstalet – är högt. Befolkningen når inte en miljon förrän 1815. Dödstalet är fortsatt högt under hela 1800-talet, när Finland är under ryskt styre. Många fattiga bondefamiljer är överarbetade och undernärda.

Barn dör ofta unga. År 1870 dör 359 barn för varje 1 000 barn som föds, innan de hunnit fylla fem år. Barnadödligheten är hög. Inte förrän 1880 når befolkningen två miljoner. Många finländare flyttar, emigrerar, för att hitta bättre arbete i Ryssland, Sverige eller Nordamerika. Det bromsar befolkningstillväxten ytterligare, och befolkningen når inte tre miljoner förrän 1915.

1917 kollapsar det ryska imperiet och Finland förklarar sig självständigt. 1918 dör 30 000 i ett inbördeskrig. Och mellan 1939 och 1944 dör ytterligare 90 000 finländare i två krig mot Sovjetunionen. Dödligheten i konflikter är så hög under första delen av 1900-talet att Finlands befolkning nästan inte växer alls. Men i mitten av 1940-talet börjar saker förändras.

Landet går in i en tid av fred och välstånd. Folk bestämmer sig för att det är en bra tid att bilda familj, eller utöka familjen. Födelsetalen skjuter i höjden. Det blir en babyboom. Och 1944 antas en lag om att alla små barn måste besöka vårdcentraler, där det görs hälsokontroller och ges vaccinationer.

Barnadödligheten sjunker. År 1950 når befolkningen fyra miljoner. På 1950-talet blir jordbruket allt mer mekaniserat, så färre arbetare behövs på gårdarna. Folk från landsbygden flyttar till städerna för att söka arbete. Det sker en urbanisering. Från 1960 till 1970 sjunker födelsetalen från babyboomens höga nivåer, och stabiliseras vid i genomsnitt 1,7 födslar per kvinna.

Befolkningen når fem miljoner i början av 1990-talet, och 5,5 miljoner år 2021. Urbaniseringen fortsätter än idag, fast i långsammare takt. 85 procent av finländarna bor nu i tätorter, mestadels i landets södra delar. I delar av norra Finland, där vintrarna är långa, och vinterdagarna är korta, bor det bara två personer per kvadratkilometer. Befolkningstätheten i Finland är väldigt ojämn.

Finlands födelsetal har börjat sjunka igen, och befolkningstillväxten förväntas fortsätta avta under de närmaste åren. År 2031 förutspås befolkningen börja minska. Finlands låga födelsetal, kombinerat med människors längre livslängd, innebär att medianåldern för invånarna ökar. Den åldrande befolkningen betyder att det finns en minskande andel personer i arbetsför ålder. Det kan leda till brist på arbetskraft i framtiden. En del av lösningen kan vara att människor immigrerar till Finland.

På senare år har Finland tagit emot tiotusentals invandrare från Ryssland, Irak, Estland och Somalia. I framtiden kan en allt större del av Finlands befolkning bestå av människor från andra delar av världen.