Politiska kartor

Här har vi en färgglad karta över Europa. Varje land har en färg. Vad kan vi lära oss av den här kartan? Det vi kan se är hur kustlinjerna går vid havet, och hur gränserna går mellan länderna. Men vi kan inte se var det finns berg  eller sjöar eller floder.

Vi kan inte se några städer. Vi kan inte se någonting om klimat eller natur. Vi ser helt enkelt gränserna för olika stater. Det här är en politisk karta. Men vad är det som bestämmer var gränserna mellan stater ligger?

Det enkla svaret är att det är människor som bestämmer hur en politisk karta ska se ut. Människor kan inte flytta på en bergskedja eller ett hav, men vi kan förändra gränser mellan länder. Här är en politisk karta över Europa i början av 1989. Vi ser länder som Tjeckoslovakien, i centrala Europa, och Jugoslavien, vid Medelhavet. I östra Europa finns ett stort land som heter Sovjetunionen.

Men på hösten 1989 sker stora förändringar i östra och centrala Europa. Människor som länge levt under ' diktatur protesterar mot sina ledare, och gör revolution. Under de följande åren upphör flera av de här staterna att existera, och andra stater bildas. Så, den politiska kartan måste ritas om. Några år senare ser den annorlunda ut.

Sovjetunionen finns inte kvar, och där Sovjetunionen en gång låg, ligger nu ett stort antal mindre stater. Tjeckoslovakien finns inte heller längre. Det är uppdelat på två stater, Tjeckien och Slovakien. Den uppdelningen skedde efter fredliga förhandlingar. Jugoslavien, däremot, upplöstes till sju länder efter en serie blodiga krig.

Politiska kartor kan alltså förändras, både med fredliga och våldsamma medel. I Tyskland gick två stater – Öst- och Västtyskland – ihop till ett enat Tyskland, efter att ha varit uppdelat i 45 år. Det här är några exempel på hur politiska kartor ibland ritas om efter beslut som människor tar. Historien är full av sådana exempel. Ibland följer gränsen naturens former, som här mellan länderna Tyskland och Polen.

Floderna Neisse och Oder utgör en stor del av gränsen. På ena sidan vattnet ligger Tyskland, på den andra ligger Polen. Bergskedjor kan också skapa en naturlig gräns, som Pyrenéerna, mellan Frankrike och Spanien. De naturliga gränserna är oftast krokiga och oregelbundna – som naturens former. Andra gränser är alldeles raka, och ser inte alls naturliga ut.

I Afrika, till exempel, går många av statsgränserna spikrakt över stora landområden. De gränserna drogs med linjal under en konferens i Berlin år 1884 till 1885. Europeiska stater beslutade att ta makten i stora delar av Afrika, och de europeiska ledarna delade upp kontinenten mellan sig. Då, som nu, var det politik som bestämde var statsgränserna skulle gå. Och politik, det utförs av människor.

Så det är människor, som formar den politiska kartan.