Urbaniseringens historia

Oj, vad är det med alla människor? Har hela staden klivit på bussen? Aj! Min fot! Känner du dig lite ...

trängd, Jenny? Du är inte ensam! Idag bor mer än hälften av världens befolkning i städer. Men för 10 000 år sedan fanns det nästan inga städer alls. Så hur uppstod de här städerna?

Och varför? För att hitta svaret måste vi gå tillbaka till när de tidigaste städerna bildas. De flesta ligger längs vattenvägar, till exempel staden Ur, som uppstår bredvid floden Eufrat i Asien. Vatten gör det möjligt för handelsmän från hela världen att lägga till och sälja sina varor. Den här handeln skapar välstånd för många människor.

De här handelscentrumen blir gradvis rika och mäktiga städer som stöder politiker, hantverkare, köpmän och religiös verksamhet. Det här är urban kultur. När städer bildas och växer kallar vi det urbanisering. Runt Medelhavet och i västra Europa är många stora hamnstäder, som London, från början militärläger för det romerska riket. Efter några år ser de här städerna ut som kopior av romarrikets huvudstad: Rom.

Rom har teatrar, tempel, badhus och huvudgator. Det finns till och med ett slags VVS-system som har varmt och kallt rinnande vatten! År 100 f.v.t. blir Rom en av de första städerna i världshistorien som har fler än en miljon invånare. Med tiden ökar den globala handeln. Fler människor får arbete med att tillverka och sälja varor.

Många av de här människorna flyttar till bosättningar vid hamnar och floder där de kan sälja och handla. När bosättningarna växer förvandlas de till städer. Under tusentals år föds nya städer som ett resultat av handels- och militärläger. På 1700-talet börjar industrialiseringen. Det innebär att många fabriker snabbt byggs upp i områden där det finns tillgång till råmaterial som vatten och trä.

Människor flyttar till där fabrikerna finns, och städer växer upp. Under tiden börjar många tidigare jordbrukare flytta till de här städerna för att hitta jobb. Det finns fler nyanlända än det finns hus. Stadens centrum är redan väldigt trångt! Det här leder till bostadsbrist, ett problem som drabbar många städer även idag.

I trånga kvarter sprids sjukdomar och kriminalitet. Det här, i kombination med fabriksföroreningar, gör 1800-talets innerstad till en obehaglig plats att bo på. Runt den här tiden inser rika människor att landsbygden är mycket renare och tystare. De börjar bygga bostäder i utkanten av stadsområdena. De kallas förorter.

I slutet av 1800-talet innebär förbättrade vägar och nya transportsätt, som tåg och spårvagnar, att städerna kan breda ut sig ännu mer. När förorterna växer och bilar blir billigare är det inte längre nödvändigt att bo på gångavstånd till jobbet. Det här nya transportsättet orsakar luftföroreningar och buller. Det betyder också att lika lätt som människor kan flytta in till staden, kan industrier nu flytta och göra affärer i mer befolkade förorter. I dag har det blivit populärt att bo i innerstaden igen.

Många vill vara i centrum av en livlig stadskärna, där de kan gå till restauranger och butiker. Människor drar sig till städer på jakt efter möjligheter. Det har varit så här i tusentals år, och urbaniseringsprocessen pågår fortfarande. Många städer i världen växer varje dag. Det låter som dåliga nyheter för vår trånga buss!

Nästa gång går jag! Lycka till, Jenny.