Stalin

1924. Det ryska inbördeskriget är slut. Den kommunistiska Röda armén har vunnit. Ryssland har bytt namn till Sovjetunionen och är nu en kommunistisk enpartistat. Lenin, som varit landets ledare sedan revolutionen, är svårt sjuk.

Han dör den 21 januari. Efter Lenins död lyckas Josef Stalin bli ledare för Sovjetunionen. Stalin har haft många viktiga uppdrag i kommunistpartiet och vill nu ha mer makt. Men många i kommunistpartiet är osäkra på om Stalin är en bra ledare. En av dem är Lev Trotskij, en av Lenins närmaste män.

Stalin vill framförallt två saker: behålla makten och modernisera Sovjetunionen. För att vara säker på att ha kvar makten, jagar han dem som skulle kunna hota honom. Många är partikamrater och före detta vänner. Under flera års tid fängslar, torterar och avrättar Stalins säkerhetspolis hundratusentals människor. Den här perioden får ett namn: "den stora terrorn".

Stalin sätter in lojala personer på alla poster. Snart har han total makt. Men han ser fiender överallt. Ingen går säker för hans misstankar. Av rädsla anger människor varandra.

I Moskva håller Stalin rättegångar, Moskvaprocesserna, men allt är uppgjort från början. Stalin hittar på brott och varenda en blir dömd. Till slut är nästan alla som var med och planerade revolutionen 1917 fängslade eller avrättade. En av de få som klarar sig undan är Trotskij, som flyr utomlands. Stalin vill modernisera Sovjetunionen och producera mer olja, stål, kol, och bygga maskiner.

Allt ska gå snabbt. Till det behövs naturtillgångar; metaller och skog. Det finns det gott om i Sovjetunionen. Varor som kläder, skor och tvål är inte lika viktiga, anser Stalin. Och snart blir det svårare att hitta sånt i affärerna.

Stalin bygger sin politik på ett ekonomiskt system där staten – ja, eller Stalin själv – planerar hur allt ska vara, i femårsplaner. Systemet kallas därför planekonomi. I femårsplanerna står det hur mycket varje fabrik och jordbruk ska producera av varje vara. De som misslyckas straffas. Stalin behöver arbetare och pengar för att bygga nya fabriker.

Han tvingar bönderna att slå ihop sina mindre gårdar till enorma jordbruk, kolchoser. Enligt femårsplanen ska de vara mer effektiva och tillverka mer mat än tidigare. Men kolchoserna kräver inte lika många bönder. Bönder som nu blir utan jobb, tvingas arbeta i fabrikerna. Många bönder protesterar.

De vill varken arbeta i kolchoser eller i fabriker. Så de bränner sina gårdar och slaktar sina djur. Stalin fängslar eller avrättar upprorsmakarna. Det mesta av maten som kolchoserna producerar säljer Stalin utomlands, och för pengarna bygger han nya fabriker – samtidigt som det ryska folket svälter. Men det bekymrar inte Stalin.

De som Stalin inte avrättar hamnar i stora arbetsläger – gulager. Gulagerna ligger där det finns naturtillgångar som behövs till fabrikerna, eller där staten bygger någonting, kanske en järnväg. Många gulager ligger i ett kallt och ödsligt område i östra Sovjetunionen, Sibirien. Dit skickas bönder som protesterar mot kolchoserna, eller andra som Stalin ser som sina fiender. Fångarna arbetar som slavar i gruvor och industrier.

Många dör. I Stalins Sovjetunionen dör miljontals människor av svält, i utrensningar och i gulager. Sovjetunionen har blivit ett skräckvälde – och Stalin en diktator. I andra länder fruktar många att kommunismen ska sprida sig, och att det ska bli revolution där också. Hur gick det med Trotskij då?

Jo, i maj 1940 hittar Stalins agenter honom i Mexiko. De hugger ihjäl honom med en ishacka. Att undkomma Stalin är svårt!