Kalla kriget och järnridån

Andra världskriget är äntligen över. Tyskland har förlorat. Europa ligger i ruiner, och segrarna, under ledning av USA och Sovjetunionen, betraktar kontinenten med olika perspektiv. De forna bundsförvanterna är nu bittra rivaler. Europa delas in i två intressesfärer: västblocket och östblocket.

Västblocket, som leds av USA och dess framtida NATO-allierade, förespråkar kapitalism, demokrati och fri marknadsekonomi. Östblocket, som styrs av Sovjetunionen, präglas av kommunism, enpartistyre och statskontrollerad ekonomi. Sovjetunionen tillsätter kommunistiska regeringar i flera östeuropeiska länder. Tekniskt sett är länderna självständiga, men de kontrolleras i hög grad av Sovjetunionen. De är sovjetiska satellitstater. 1946 håller Storbritanniens tidigare premiärminister Winston Churchill ett tal där han tar upp den djupa klyftan mellan Väst- och Östeuropa.

Han kallar den för "järnridån" – en tänkt barriär som skiljer västländerna från de länder som står under sovjetisk kontroll. Järnridån avser inte bara själva gränsen; den är också ett uttryck för hur mycket de politiska, ekonomiska och sociala systemen skiljer sig åt. Ett år senare tillkännager USA:s president Harry S. Truman att USA vill försöka stoppa utbredningen av Sovjetunionens kommunistiska inflytande. Det är början på ett långvarigt ställningskrig mellan de två supermakterna USA och Sovjetunionen.

Konflikten varar till början av 1990-talet. Den kallas "Kalla kriget". Det bryter aldrig ut någon väpnad konflikt – det är mer som ett globalt parti schack. Båda sidorna strävar efter makt och inflytande runt om i världen, samtidigt som de försöker motverka den andra sidans planer. För att säkra sin ställning, stödjer de två sidorna olika länder och grupper i olika konflikter.

Ibland leder de här konflikterna till krig. Krigen utkämpas av andra, som i Korea och Vietnam, men med stöd av USA och Sovjet på motsatta sidor. Sådana krig kallas för proxykrig [/ombudskrig] För att hålla ett öga på den andra sidan placerar båda supermakterna ut spioner i olika länder för att samla in känslig information. Spionerna arbetar under täckmantel i det fördolda, med hjälp av en rad hemliga metoder. De knäcker koder för att avslöja hemliga meddelanden, avänder kameror och mikrofoner för att övervaka sina mål, och har diskreta sätt att skicka meddelanden utan att upptäckas.

Kalla kriget är "spionernas tid". Båda supermakterna har egna underrättelsetjänser. USA:s heter Central Intelligence Agency – CIA, och Sovjetunionens heter Komitet Gosudarstvennoy Bezopasnosti – KGB. Många andra länder i väst- och östblocket har sina egna spionbyråer och delar med sig av sin information antingen till USA eller till Sovjetunionen. Men det är inte bara på jorden som de två supermakterna tävlar med varandra, deras rivalitet sträcker sig även ut i rymden, genom den så kallade rymdkapplöpningen.

Den leder till vetenskapliga framsteg som den första människan i rymden, Sovjetunionens Jurij Gagarin, och månlandningarna utförda av USA. 1991 leder ekonomisk instabilitet och satellitstaternas avveckling till att Sovjetunionen kollapsar. Med den ena av de två supermakterna borta är det Kalla kriget över. Men åren med järnridån och det Kalla kriget har mer långtgående följder än så.