Istider

Jordens klimat har svängt – fluktuerat – lika länge som planetens atmosfär har funnits. Flera faktorer bidrar till de här svängningarna, såväl variationer i jordens omloppsbana som halten av koldioxid i atmosfären, och mängden vulkanisk aktivitet. Som en följd av de här klimatfluktuationerna går jorden ibland in i mycket kalla perioder. Under sådana perioder – istider – breder stora istäcken ut sig över jorden när den globala temperaturen sjunker. Forskare tror att jorden har genomgått minst fem stora istider.

Den äldsta och längsta som vi känner till är Huron-istiden. Den varade från cirka 2,4 till 2,1 miljarder år sedan, då det fortfarande bara fanns encelliga organismer på jorden. Nästa istid var kryogenium, som varade mellan 850 och 635 miljoner år sedan. Forskare har hittat tecken på att det fanns glaciärer nära ekvatorn vid den här tiden, vilket kan tyda på att jorden kan ha varit nästan helt täckt av is – som en stor snöboll! Anderna-Sahara-istiden varade mellan 460 och 430 miljoner år sedan, då det mesta av livet på jorden levde i havet.

Under den här perioden inträffade det näst största massutdöendet i jordens historia; man tror att cirka 85% av alla arter dog ut. När ekosystemen väl återhämtade sig började de breda ut sig mer, och utvecklingen av landväxter tog fart. I takt med att växterna bredde ut sig, tog de upp koldioxid från atmosfären, och släppte ut syrgas. De lägre koldioxidhalterna utlöste en ny istid som kallas Karoo-istiden. Den varade i cirka 100 miljoner år, från 360 till 260 miljoner år sedan.

Den senaste istiden är den kvartära istiden. Den började för 2,58 miljoner år sedan, när inlandsisar bredde ut sig över både Grönland och Antarktis. Den här istiden pågår faktiskt än idag. Hur kan den göra det? Under en istid är jordens temperatur inte konstant låg.

Istället pendlar klimatet mellan vad som kallas glaciala och interglaciala perioder. Under glaciala perioder är temperaturen låg, och istäcket sträcker sig långt bort från polerna. Under interglaciala perioder är temperaturen något högre, och isen drar sig tillbaka. Just nu befinner vi oss i en interglacial period i den kvartära istiden. Under den senaste glaciala perioden, från cirka 115 000 till 11 700 år sedan, nådde inlandsisen en tjocklek av över tre kilometer, och spred sig över Kanada, Skandinavien, Ryssland och Sydamerika.

I många områden sjönk havsnivån med nästan 125 meter, och genomsnittstemperaturen på jorden var bara runt åtta grader. Men hur kan forskare känna till istider som inträffade för miljontals år sedan? När stora mängder is rör sig, för den med sig jord och stenar, som då flyttas långt från sitt ursprungliga läge. Isens rörelse och tyngd nöter också ner marken och skapar unika landformationer. Genom att studera vissa bergarter och geologiska kännetecken, får forskare ledtrådar om vilka områden som varit täckta av is, och när.

Forskare studerar också borrprover som kallas iskärnor. Varje lager i en inlandsis har en unik kemisk sammansättning, vilket innebär att en lång iskärna kan visa hundratusentals år av klimathistorik. Ändå finns det fortfarande mycket som forskare inte vet om jordens istider. De fortsätter att studera de här viktiga perioderna, både för att lära sig mer om jordens historia och för att kunna förutsäga framtida klimatförändringar.