Jorden: Savanner

Maria reser i Afrika. Idag är hon ute på en dagstur med en guide. Medan de kör genom det torra gräsbevuxna landskapet med enstaka träd, berättar guiden att de är på en savann. Savanner täcker stora landområden runt ekvatorn – i ett tropiskt eller subtropiskt klimat. De här områdena är vanligtvis en övergångszon mellan varma, fuktiga regnskogar och öknar.

De största savannerna finns i Afrika, men det finns även mindre i Syd- och Centralamerika, Sydostasien och norra Australien. Sammanlagt täcker savanner ungefär tjugo procent av jordens landyta. Även om savannerna på olika kontinenter har olika växter och djur som är typiska just för dem, finns det några inslag som de alla har gemensamt. Eftersom en savann ligger nära ekvatorn är den ganska varm året runt, men den har två tydliga årstider. Större delen av året är det torrperiod, då det regnar väldigt lite eller inte alls, och temperaturen ligger mellan tio och tjugo grader celsius. Under torrperioden torkar gräs och blad; det gör landskapet gult och kalt.

Så fort det börjar regna kommer växtligheten tillbaka och förvandlar savannen till gröna slätter som sprudlar av liv igen. Det inträffar söder om ekvatorn mellan oktober och mars, och norr om ekvatorn mellan april och september. Det här är regnperioden. Praktiskt taget all nederbörd faller under den här tiden. Medeltemperaturen under regnperioden är tjugo till trettio grader celsius.

Endast växter som kan överleva långa perioder av torka kan växa under sådana förhållanden. Gräs, träd och buskar här är anpassade för att på bästa sätt utnyttja årstidens tillgängliga vatten. Till exempel har akaciaträd rötter som växer väldigt djupt ner i marken och kan suga upp vatten från grundvattenkällor, och baobabträd kan lagra vatten i sina tjocka stammar. Gräs och andra växter finns i mängder och är bra mat för alla sorters växtätare. Maria ser flockar med zebror och antiloper som betar gräs.

Hon hoppas på att få se elefanter och giraffer också. Alla de här djuren kan leva sida vid sida på samma yta eftersom de föredrar olika sorters mat. De hittar mat på olika höjd, eller under olika tider på dagen eller året. Gräsätare formar det öppna landskapet genom att begränsa spridningen och tillväxten av buskar och träd. Sådana landskap gör det lättare för rovfåglar som hökar och örnar att få syn på sina byten.

Landskapet gav savannens rovdjur - som lejon och geparder - möjligheten att utvecklas till några av de snabbaste djuren på jorden. Djuren de jagar, som gaseller, strutsar och gnuer, måste också springa väldigt fort för att undvika att bli uppätna. Döda djur och deras rester äts ofta upp av asätare som hyenor och gamar. Och det som lämnas kvar bryts snabbt ner till näringsämnen av insekter, maskar, svamp och bakterier – nedbrytare. De här näringsämnena hamnar i jorden och gör att växter kan växa.

Dessvärre använder lantbrukare savannen för att odla grödor eller som betesmarker för boskap. Lantbruk tar bort utrymme och mat från de organismer som lever där naturligt och tvingar dem att flytta eller till och med dö. Överbetning och odlingar förstör ofta det naturliga grästäcket. Det får jorden att sköljas bort av regn eller blåsa bort med vinden. Marken blir kal och ökenliknande. Savanner är några av de mest mångfaldiga och intressanta ekosystemen på jorden.

Maria längtar efter att få visa bilderna från resan för sina kompisar.