
Handel och ojämlikhet i världen

Uppgradera för mer innehåll
Sant eller falskt? Höginkomstländer handlar bara med andra höginkomstländer.
Inget land i världen kan producera allt råmaterial, all energi och alla varor som behövs av dem som bor där. Det är därför människor och länder handlar med varandra, över hela världen. Men sker den här handeln på ett sätt som alla har nytta av? Många människor tycker inte den gör det. De säger att, just nu, skapar världshandeln växande ojämlikheter mellan länder.
Ett antal länder runt om i världen har mycket råmaterial och naturresurser, som olja, metaller och mineraler, som de kan sälja till andra. Några av dem är de rikaste länderna i världen: höginkomstländerna. Andra är några av de fattigaste länderna i världen: låginkomstländerna. Hur kan det vara så? Höginkomstländer bearbetar ofta sitt råmaterial till nya produkter, eftersom de har pengarna och fabrikerna för att göra det.
De kan sedan sälja de här nya produkterna till ett högre pris än vad de skulle ha fått för det obearbetade råmaterialet. Låginkomstländer å andra sidan, som inte har fabriker eller mycket pengar, har inte råd att bearbeta sitt råmaterial och göra nya produkter av det. De måste sälja råmaterialet i sin ursprungliga form, då det inte är lika värdefullt. Priserna på råmaterial går upp – eller ner – mycket mer än priserna på nya, tillverkade produkter. Så låginkomstländerna löper en större risk att inte tjäna tillräckligt med pengar genom handeln med råmaterial.
Höginkomstländer har därför ett övertag i jämförelse med låginkomstländer när det kommer till att handla med råmaterial. Det finns andra former av handel som också är till fördel för höginkomstländer. Till exempel har Europeiska unionen och USA satt upp handelsregler – policyer – som ofta kräver betalning från den som vill sälja sina varor inom deras gränser. De gör det för att skydda sina egna företag och industrier, men det gör det ofta svårt för låginkomstländer att sälja sina produkter där. Priset som de förväntas betala för att flytta sina varor över gränsen är för högt. Å andra sidan kräver EU och USA ofta att de ska få sälja sina produkter i låginkomstländer utan att behöva betala extra avgifter, eller tullavgifter.
Det här är en av anledningarna till att produkter som importeras från höginkomstländer ofta kostar mindre än produkter som tillverkats i låginkomstländerna själva. Lokala företag och bönder kan ofta inte tävla med de lägre priserna, och kanske går i konkurs. Och människor riskerar att förlora sina jobb. När lokala företag försvinner, har inte höginkomstländernas företag så stor konkurrens, och kan höja priset på produkterna de säljer. Så några höginkomstländer har blivit rikare och några låginkomstländer blivit fattigare, vilket ökat ojämlikheter.
Men det är inte så enkelt. Internationell handel har ibland gynnat låginkomstländer mer. Frågan är: Är det möjligt att göra världshandeln mer rättvis? Länder skulle kunna ompröva sin internationella handelspolitik och se till att samma regler gäller för alla. Låginkomstländer skulle också kunna samarbeta med varandra.
Tillsammans skulle de kunna förhandla fram mer rättvisa regler i Världshandelsorganisationen. Det är högst osannolikt att människor, företag och länder skulle sluta handla med varandra, så det är viktigt att vi har som mål att göra handeln rättvisare för alla.