Allt väder kommer från solen

Har du gått barfota på asfalt en varm, solig dag? Asfalten är uppvärmd av solen. Men ... solen är ju så långt borta! Hur kan den värma upp asfalten?

I solens inre frigör kärnreaktioner enorma mängder energi. Energin fortplantas genom rymden i form av elektromagnetiska vågor – strålning – och en liten del når jorden. Men solen gör mycket mer än att bara värma upp marken. Den är faktiskt drivkraften bakom allt väder på vår planet! Vi tar reda på hur!

Strålningen från solen träffar först den blandning av gaser som omger vår planet: atmosfären. Atmosfären reflekterar en del av energin tillbaka ut i rymden. Resten tar sig igenom, absorberas av marken och haven, och värmer upp dem. När jorden blir varm, strålar den ut en del av sin värmeenergi i rymden. Men all energi tar sig inte ut.

en del hålls kvar i atmosfären av vissa gaser, som ozon och vattenånga. Det kallas växthuseffekten. Växthuseffekten gör att jorden är lagom varm för levande organismer. Men jorden har inte samma temperatur överallt. Varför inte?

Eftersom jorden är rund, träffar solstrålarna jordklotet i olika vinklar. Vid ekvatorn är solens energi koncentrerad på ett litet område. Här värms marken upp mycket. Vid nord- och sydpolen sprids solenergin ut över ett större område, och värmer inte marken lika mycket. De här regionala skillnaderna påverkar mer än bara temperaturen.

Den varma luften nära ekvatorn är lättare, så den stiger. När den stiger, skapas områden med lågt lufttryck. Den kalla luften vid polerna är tyngre, så den sjunker. Den kalla, sjunkande luften skapar områden med högt lufttryck. Skillnaderna i tryck får luft att röra sig, vanligtvis från områden med högt tryck till områden med lågt tryck.

Sådana luftflöden kallas konvektionsströmmar. Konvektionsströmmar ger upphov till storskaliga vindsystem över jordens yta. Mindre, mer lokaliserade tryckskillnader får också vindar att uppstå. Så det är solen som ger oss vår temperatur och våra vindar. Hur är det med regn, snö och hagel – nederbörd?

Solstrålarna träffar jordens hav, sjöar och floder, värmer upp vattnet och omvandlar det till gas – vattenånga. Vattnet avdunstar. Vattenångan stiger i atmosfären, där lägre temperaturer får den att återgå till vattendroppar. Den kondenserar. Vattendropparna svävar i luften och bildar moln.

När dropparna blir större och större blir de till slut för tunga, och faller tillbaka till marken som regn, eller om temperaturen är tillräckligt låg, som hagel eller snö. En del landar i hav och sjöar, och kretsloppet börjar om. Så det är vattnets kretslopp, pådrivet av solen, som ger oss nederbörd. Om solen försvann, skulle jorden bli en helt annan plats. Utan strålning som marken kan absorbera, blir det ingen uppvärmning.

Allt skulle bli fryst. Utan den ojämna uppvärmningen av luften skapas inga konvektionsströmmar – ingen vind. Och utan avdunstning avstannar vattnets kretslopp – ingen nederbörd. Utan solen skulle jorden bli en mörk, stilla, frusen planet ... utan något väder – eller liv.