Konsumism

Under lång tid genom historien äger de allra flesta människorna ... nästan ingenting alls. Bara kläderna de har på sig, en kniv, kanske ett kokkärl, och om man har det riktigt gott ställt, några jordbruksredskap. Levnadsstandarden förbättras inte särskilt mycket under lång tid. Men i början av 1700-talet börjar saker och ting förändras snabbare.

I nordvästra Europa börjar man bygga fabriker. De producerar nya typer av material i en otrolig hastighet. Snart dyker nya produkter upp – och de är många. Samtidigt får familjer som brukade bedriva jordbruk, istället löner från fabrikerna. Efter generationer av att bara äga vad de behövde för att överleva, upptäcker de att de kan köpa en ljusstake eller några bestick, ett spänne eller knappar.

Ju mer människor spenderar, desto mer växer fabrikerna, och de anställer allt fler arbetare ... som spenderar en del av sina löner på fabrikernas produkter, så att de växer ännu mer, och så vidare. Den här cykeln är också bra för de som styr landet. De tar ut mer skatt från människors löner och från företagens vinster. Med skattepengarna bygger de sjukhus, skolor, nya vägar ...

Det här nya sättet att leva på medför drastiska förändringar. Människor äter bättre, de får utbildning, fler barn överlever till vuxen ålder, och människor lever totalt sett längre. Men när företag fortsätter producera mer och mer, i allt snabbare takt, stöter de på ett problem. De producerar fler varor än vad folk köper. Hur ska företagen övertyga människor att köpa mera?

Hur ska de få folk att vilja ha fler saker? En lösning är reklam. Vi spolar fram till idag. Företagen fortsätter använda reklam för att sälja fler produkter. På TV, på skyltar, i sociala medier – visar företagen inte bara de saker vi kan ha, utan den livsstil vi kan få ...

om vi bara köper oss fram till den. Annonser uppmanar oss att sträva efter "något bättre” – de coolaste skorna, den senaste mobiltelefonen. De uppmuntrar oss att köpa produkter utöver våra faktiska behov för att vi ska må bättre i oss själva – för att bli lyckliga, eller för att se bättre ut inför andra – för att få status. Tanken att ägodelar – och att köpa fler och fler av dem – kan ge oss lycka eller status, kallas konsumism. Men vad händer när vi följer uppmaningen "spendera mer och få ett lyckligare liv”?

Har du någon gång varit med om att dina ”coolaste” nyköpta sneakers snabbt blivit omoderna? Eller att den ”senaste” mobiltelefonen ersatts av en ny modell? Var hamnar vi då? Kommer vi någonsin fram till livsstilen, lyckan, som annonserna utlovar? Och det här är inte det enda problem som konsumismen skapar.

Till skillnad från ekonomin, växer planetens resurser inte obegränsat. När vi hugger ner träd, bryter järn, borrar efter olja och bränner fossila bränslen för att producera konsumtionsvaror, använder vi upp jordens resurser. Vi gör det ännu snabbare när vi har bråttom att ersätta de saker vi redan äger. Ibland uppmuntrar företag till den här ”slit och släng-kulturen” genom att utforma produkter som snabbt ska bli oanvändbara. Skrivare som är byggda för att gå sönder efter ett visst antal utskrifter, telefoner som kräver en ny sorts laddkabel för varje ny modell, apparater som är omöjliga att plocka isär för reparation ...

Alla är exempel på inbyggda begränsningar, ibland kallat planerad föråldring, som ska få oss att köpa nya saker oftare. Ett ekonomiskt kretslopp av utvinning, produktion, försäljning och kassering har inneburit många fördelar: fler jobb, nya produkter att välja bland och högre levnadsstandard. Men konsumismen skapar även problem, som att alla dessa ”prylar” inte ger oss den lycka som reklamen utlovar, och att produktionen av dem dessutom använder upp jordens resurser.