Stadsstatens framväxt

Det här är Aten. Greklands huvudstad. Men Aten har inte alltid varit huvudstad här,i Hellas som Grekland kallades förr. Under bronsåldern hade människorna runt medelhavet levt i stora kungariken, som Egypten och Mykene. Men från 700-talet ändras det.

Städerna, tillsammans med. jordbruksmarken runt om bildar egna stater med egna politiska styren. Så Aten är inte bara en stad utan en stadsstat – en polis. De flesta stadsstater är byggda så här: Staden ligger mot en klippa dit invånarna kan fly om de blir anfallna. Och byggnaderna i staden är placerade runt ett torg - en agora.

Här handlar man, diskuterar politik och 40 gånger om året tar man viktiga politiska beslut. Människorna i Aten är inte längre bara invånare i ett rike som styrs av någon hög kung eller härskare – istället är de nu med och bestämmer, de är medborgare i sin stadsstat. Men det gäller inte alla, bara män, och bara de män som inte är slavar. Det finns flera hundra stadsstater, förutom Aten bland annat Sparta, Korint och Syrakusa. Men Syrakusa ligger ju inte här, utan ganska långt bort.

På ön Sicilien. På 700-talet blir det nämligen väldigt trångt i de första stadsstaterna, maten räcker inte till. Så medborgarna i städerna vänder sig mot grannländerna, erövrar och koloniserar dem. Trots att de grekiska stadsstaterna inte bildar en gemensam stat utan många små så ser sig människorna som ett och samma folk – Hellener. Hellenerna har samma språk och alfabet, och tror på samma gudar.

Men trots att de har mycket gemensamt är sättet att leva ganska olika i olika stadsstater. De atenska männen ser kvinnorna nästan som sina ägodelar. De får inte visa sig i för lite kläder. Deras viktigaste uppgift i livet är att föda barn. I Sparta är militärlivet viktigast.

Alla sportar för att hålla sig i form. Även kvinnorna, som är mycket friare här – så länge de föder barn förstås. Atens invånare ägnar sig mest åt kultur och politik medan Spartanerna mest sysslar med militära saker. Trots det kommer Atenarna och Spartanerna bra överens - det kommer att ändra sig senare - men just nu samarbetar de. Att Spartaner är så skickliga krigare är nämligen bra för Aten och de andra stadsstaterna. Några av dem har gått ihop i ett förbund för att kunna stå emot gemensamma fiender, som perserna.

Sparta leder hellenerna i det här militärförbundet. Tack vare det vinner hellenerna ett viktigt slag mot perserna vid byn Marathon. Efter slaget sägs det att en budbärare sprang hela vägen från Marathon till Aten för att berätta om segern. Det var så långt att han dog av ansträngningen. Mycket, mycket senare i modern tid kommer därför en springtävling av ungefär samma längd att kallas Marathonlopp.

Men striderna mot perserna är inte över. Tio år efter seger vid Marathon, år 480 före vår tideräkning, försöker perserna invadera Hellas igen. De besegrar grekerna vid platsen Thermopyle. Sedan tågar perserna in i Aten! Och plundrar staden.

Grekerna är chockade men samma år får de sin hämnd. De slår perserna, vid en ö som heter Salamis. Tiden från 700-talet fram till segern vid Salamis brukar kallas den arkaiska tiden. Därefter börjar en ny period, Greklands klassiska tid - “Atens guldålder.”