Ostindiska kompaniet: Kolonialismens början

Under 1700-talet blir Brittiska Ostindiska kompaniet mer än bara ett handelskompani. Det tar makten i Indien. Tre viktiga saker hade hänt under 1600-talet. [1] Kompaniet fick rätten till egna mynt och rätten till en egen militär i Indien. [2] Det stärkte Britternas handelskraft samtidigt som Holländarnas minskade. [3] Kompaniet hade grundat många viktiga handelsplatser. Viktigast var Calcutta. Men nu är det tidigt 1700-tal.

Indien styrs av en muslimsk kejsare som kallas stormogul. Under honom styr Nawaberna varsin region. Som Bengalen, den största och folkrikaste regionen. År 1717 bestämmer stormogulen att det brittiska kompaniet ska slippa betala tull på alla varor till och från Bengalen. De viktigaste handelsvarorna är bomull, silke, färgämnet Indigo, salpeter - och te förstås. Under mitten av 1700-talet tröttnar flera Nawaber på Stormogulen och förklarar sig självständiga.

Nawaben i Bengalen, Siraj ud-Daulah är en av dem. Olika Nawabstater stöttas nu av olika länder. Bengalen får stöd av fransmännen eftersom det franska Ostindiska kompaniet gärna skulle vilja ta över britternas marknad här. Samtidigt i Europa krigar engelsmän och fransmän mot varandra, så Det brittiska kompaniet, blir oroliga över att fransmännen är så nära. Kompaniet har ett militärfort i Calcutta, Fort William, som de nu bygger förstärkningar på som skydd mot fransmännen.

Siraj ud-Daulah gillar inte det här. Britterna hotar Bengalens självständighet. Han går till attack mot Fort William. De engelsmän som överlever attacken tas till fånga och stängs in i en cell på fortet. Cellen kallas för det svarta hålet och är bara ungefär tjugo kvadratmeter stor, den är till för en eller två fångar.

Men nu stängs över 60 personer in här. Det går nästan inte att stänga dörren. Nawaben kände inte till hur liten cellen var. Han kunde inte veta att det är så trångt och varmt här – och ont om syre – att innan natten är över har minst 40 personer dött. Baronen Robert Clive skickas till Calcutta för att hämnas.

I den här mangodungen i orten Plassey... ...leder Clive sin lilla armé – - 3,300 män - mot Nawab Siraj-ud-Daulahs mycket större styrkor- 55 000 man. Men vad är det här? En av de indiska militär-ledarna, Mir Jafar, vägrar låta sina män delta i striden. Så Kompaniet vinner slaget. Mir Jafar hade gjort upp med britterna om att förråda nawaben för att själv få bli nawab.

Men nu är det i själva verket det brittiska ostindiska kompaniet som styr Bengalen. Mir Jafar är bara en marionett. År 1765, ger den dåvarande Stormogulen kompaniet rätt att ta ut skatt. Inte bara i Bengalen utan också i Bihar och Orissa. Varför då? Jo, Stormogulen hade tröttnat på de revolterande nawaberna och på andra attackerande folk som hotade hans makt.

Som tack för skatteintäkterna betalar Kompaniet för Stormogulens hovliv och ser till att han sitter säkert på makten i andra delar av landet också. Kompaniet sluter andra avtal med flera av de – nu maktlösa– nawaberna. Nawaberna får betala många miljoner för att få beskydd av kompaniet. Nu behöver inte kompaniet pengar från Storbritannien för att köpa varor längre. Istället använder de skattepengarna.

För dem köper de varor till låga priser i Indien, säljer dem till höga priser i England och investerar sedan vinsterna i England. Och nu är stormogulen liksom Nawaberna beroende av kompaniet. Brittiska Ostindiska kompaniet bestämmer över Indien. Det gör de ända till 1858 då Storbritannien tröttnar på kompaniet och tar över. Hela Indien blir en brittisk koloni och styrs av Drottning Victoria.