Två slavars liv

Teagu och hans syster Comar har sett slavjägarna komma till sin by och försöker komma undan. De misslyckas. Slavjägarna tar dem till de europeiska slavhandlarnas fort. Färden dit tar flera dagar, de är ihopkedjade och snubblar och faller av trötthet. Flera äldre släktingar dör på vägen.

Vid slavfortet säljs de till européerna för några pärlarmband. Här skiljs Teagu och Comar åt och vet inte om de någonsin ska få se varandra igen. Det är hett. Comar blir sjuk av den dåliga luften men hon överlever. Det är det inte alla som gör.

Slavarna kan få vänta i månader innan slavskeppet hämtar upp dem. Men om livet var hårt i fortet är det ingenting mot hur det är på skeppet. Teagu kedjas till golvet med de andra männen i lastutrymmet. Det är trångt, smutsigt och kvävande varmt. Folk är sjuka och kräks och bajsar på golvet.

Sjukdomarna sprids, så många dör runt honom. Deras kroppar slängs överbord. Teagu får inte se solen på hela resan. Comar har det lite bättre tillsammans med de andra kvinnorna. Just på den här resan har kaptenen dessutom räknat fel på matransonerna.

Den räcker inte till alla. För att spara på maten slängs flera slavar överbord. Teagu och Comar överlever båda två resan till Nordamerika. Nu är det dags för dem att säljas på auktion. De hålls separerade men kan se varandra på avstånd så de hoppas att de ska få komma till samma plats.

De behöver bara vänta här i fyra dagar på auktionen, andra väntar i flera veckor. Under tiden blir de inspekterade. Slavarnas framtida ägare vill vara säkra på att de köper friska och starka slavar. För att se bättre och friskare ut rakas slavarna och smörjs in med olja så de glänser. Auktionsförrättaren har sagt att slavarna bara säljs i hela familjer.

Men det gör han bara för att ha en chans att sälja även gamla och svaga med de starkare. Så det hjälper inte Teagu och Comar. De blir köpta av olika personer och hamnar långt ifrån varandra. Teagu blir tagen till ett bomullsodling, en plantage, i södern medan Comar hamnar i Boston, hemma hos sina nya ägare, hon blir husslav. Deras ägare ger dem nya namn.

Teagu får heta Coffey och Comar Mary Anne. Båda brännmärks som boskap med ägarnas märken. Livet på plantagen är hårt. De flesta slavar överlever inte ens i tio år. Teagu sliter på fältet från soluppgång till solnedgång och får väldigt lite att äta.

På natten sover han i en trång sovsal. Slavarna ligger på halm direkt på jordgolvet. En natt står inte Teagu ut längre och försöker rymma. Men hundarna och männen hinner ikapp honom. Han blir straffad.

Förmannen sätter på honom en krage med pinglor på. Om Teagu försöker rymma igen så hör förmannen var han är. Under tiden har Comar fått lite lättare sysslor i hushållet hos sin ägare. Hon behöver inte slita lika hårt på dagen som Teagu på fältet. Men hon är flicka så då finns det andra hot.

Eftersom slavarna inte lever så länge behövs hela tiden nya slavar. Och för att få nya slavar utan att betala ser ägarna eller förmännen till att göra kvinnorna med barn. Comar våldtas. Men just nu behöver Comars ägare inte fler slavar så hennes barn Venus och Betty säljs på auktion. Det finns lagar för att skydda en häst från våld, men inga lagar skyddar slavarna.

Det är inte ens brottsligt att slå ihjäl en slav.