Stadsstatens födelse

Mesopotamien: området mellan floderna, Eufrat och Tigris, för 5000 år sedan. Här har människor bott i tusentals år. Området är perfekt för odling, för, när floderna svämmar över blir jorden bördig och ger stora skördar. Från början bor här bara några familjer i en liten by, men jordbruket går bra och fler flyttar hit. Maten räcker åt alla, och det föds fler barn.

Byn växer. Husen bygger de intill sina åkrar, utmed flodstränderna. Varje familj sköter sig själv, men ibland behöver de komma överens om något i byn. Då träffas familjens överhuvuden i ett råd och fattar beslut. Fler flyttar hit, och det blir fler byar.

Husen och åkrarna hamnar längre bort från floderna och det livsviktiga vattnet. Bönderna gräver kanaler som leder ut vatten till åkrarna. Och de gräver dammar där de kan spara vatten till när det blir torka. Bevattningssystemen blir snart så stora att flera små byar går ihop, i storbyar, för att kunna sköta dem tillsammans. Att själva kunna bestämma över vattnet är livsviktigt för de kulturer som växer fram vid den här tiden.

Det här sker inte bara i Mesopotamien, på andra platser i världen uppstår också kulturer, i områden runt floder. Och det är i de här flodkulturerna som de första städerna, civilisationer, växer fram. I städerna samlas allt mer rikedom, och för att skydda sig och för att skydda sig bygger invånarna försvarsmurar runt staden. Utanför städerna ligger fortfarande små byar där bönder odlar säd och föder upp djur som de säljer inne i staden. Innanför stadsmurarna kan byborna få beskydd.

I staden finns tempel, palats, bostadshus, butiker och verkstäder, och här jobbar präster, köpmän, hantverkare och soldater. De här specialiserade yrkesgrupperna har växt fram tack vare att bönderna kan producera mer mat än de själva behöver. Byarna och städerna är beroende av varandra En stad och dess omgivande byar bildar tillsammans ett eget litet land: en stadsstat. I de största bor uppemot 50 000 människor. För att så många ska kunna leva tillsammans måste det finnas gemensamma regler och lagar.

Man behöver komma överens om vad man ska bygga, och var. En del saker bygger man gemensamt: vägar, tempel och stadsmurar. Nu räcker det inte att familjernas överhuvuden träffas någon gång ibland. Istället är det ledarna för de mäktigaste släkterna och de religiösa ledarna som fattar de gemensamma besluten. Tillsammans bildar de, de äldstes råd.

För att kunna bygga de gemensamma vägarna, templen och bevattningssystemen bestämmer de äldstes råd att de som bor i och utanför staden ska betala skatt. Skatten behövs också för att bygga stadsmur och hålla med soldater som kan försvara staden. I oroliga tider, när det finns risk att staden blir anfallen, kan det hända att de äldstes råd utser en kung. Det är lättare att fatta snabba beslut när bara en bestämmer allt. Kungen ska lämna tillbaka makten så fort kriget är över.

Men ofta blir det inte så, utan kungen sitter kvar längre. För att få in ännu mer skatt är det vanligt att en härskare eller kung försöker utöka sitt område genom att erövra ett annat. Dödligt våld har förmodligen alltid funnits i människans historia, men stora krig är något nytt. För att lyckas i krig krävs planering och organisation, och det är just vad man har lärt sig i de nya städerna. Den som vinner ett krig får inte bara ny mark och rikedomar, utan tar också de överlevande bland fienderna som slavar.

Slavar är värdefull arbetskraft som används för att bygga staden ännu större och ännu starkare. Med städernas födelse uppkommer det vi kallar civilisation, men det är också starten på krigens och slaveriets tid.