Rom: Rom som kungadöme

Har du hört att vår svenska kung växte upp i en varglya och matades av en varg? Nej antagligen inte, för det är ju inte sant. Det vet vi för det finns tidningar att läsa från hans barndom. Men så konstigt kan det låta i Roms tidigaste historia. För det finns inga skriftliga källor.

De romerska författare som har beskrivit vad som hände levde mycket senare och blandade verklighet med legender. Men man vet att under ungefär 200 år styrs staden Rom av kungar. Det är år 753 f.v.t. och det här är Romulus. Enligt legenden blev han och hans tvillingbror diade av en varghona.

Men Romulus dödade sin bror och nu är han staden Roms förste kung. Han bestämmer allt själv, men behöver lite hjälp. Så han tillsätter ett råd med 100 män: senaten. Romulus talar latin, och ordet senat kommer från det latinska ordet för gammal man: senex. De här männen är överhuvuden i sina familjer.

Efter den första kungens tid räknas de här familjerna som extra fina, de blir som en slags adel: Patricierna. Senaten har inte mycket makt men den ökar när Romulus dör. Från och med nu är det senaten som föreslår vem som ska bli ny kung. Kungen väljs på livstid. Rom har blivit ett valkungadöme, eller valmonarki.

Den här formen av monarki skiljer sig från monarkier i modern tid på två sätt; kungen utses genom val och titeln ärvs inte av kungens barn eller släkt. På den här tiden är Rom inte någon speciellt viktig stad, utan bara en av många här i mellersta delen av Italienska halvön: regionen Latium. Roms befolkning kommer från tre folkgrupper eller stammar. En stam från bergskedjan Appeninerna, Sabinerna, har nyligen delat sig i två. En av delarna flyttade till Latium strax före Roms grundande, de flyttar nu in i staden.

Norr om Latium, i Etrurien bor det mest framstående folket under den här tiden, etruskerna. De är skickliga på järnhantering och bygger avancerade vägnät och vattenledningssystem. De här kunskaperna tar de med sig till Rom. Den tredje gruppen är de som redan bor här i Latium. Romulus folk.

Latinarna. Latinarna är flest så det det är deras språk- latinet- som blir det som talas i Rom. Senaten väljs från de här tre grupperna. Sabiner, Etrusker och Latinare. Förutom patricierna finns en annan samhällsklass i Rom: “vanligt” folk som köpmän och hantverkare: plebejer.

Samhället i Rom är väldigt ojämlikt. Det är stor skillnad mellan patricier och plebejer, fattiga och rika, mellan män och kvinnor och mellan fria män och slavar. Rom får allt som allt sju kungar. De första vet man inte mer än legender om. Men att de sista tre kungarna var etrusker är man ganska säker på.

Den sjunde och siste kungen heter Lucius Tarquinius Superbus. Legenderna berättar att han tar makten genom att -tillsammans med sin fru- döda den gamle kungen; hans svärfar Därför ogillar många romare redan från början den nye kungen och hans drottning. Lucius Tarquinius Superbus låter bli att utse nya senatorer när gamla dör eller landsförvisas. Så senatorerna blir färre och på så sätt blir senatens makt mindre. Skandalerna förföljer kungen och hans familj.

Kungens son våldtar en patricierkvinna. Hon begår självmord. Romarna får nog. År 509 f.v.t. jagar de ut kungafamiljen ur staden. Nu har senaten makten.

Monarkin är avskaffad. Rom har blivit en republik.