Maktbalans och allianser

Tänk dig, att det finns två maffiagäng i en stad. Båda gängen är lika starka – de har lika många medlemmar – så båda har lika mycket makt. En dag får det röda gänget två nya medlemmar. Det blå gänget är fortfarande lika många, men de tycker att de plötsligt förlorat makt, eftersom det andra gänget har blivit fler och starkare. De blå känner sig hotade, och måste göra något för att få tillbaka sin makt – eller ännu hellre, få mer makt än sina fiender.

De ser bara en lösning: att slå till nu, innan det andra gänget blir ännu starkare. Det finns likheter mellan berättelsen om de här två maffiagängen, och orsakerna till att Första världskriget bröt ut. Första världskriget rasade mitt i Europa och på många andra platser, mellan 1914 och 1918, och blev ett av världshistoriens blodigaste krig. Länderna som krigade kände sig hotade av varandra. De ville både skydda sin egen makt, och hindra de andra länderna från att få mer makt.

Europas karta såg helt annorlunda ut före Första världskriget. Storbritannien, Frankrike och Ryssland lovade varandra att om en av dem hamnade i krig, skulle också de andra gå in i kriget och hjälpa till. De hade bildat en allians. På den andra sidan, också i en allians, stod Tyskland, som på den tiden såg ganska annorlunda ut, och var större än vad dagens Tyskland är. Och sydost om Tyskland låg ett stort land som inte längre finns: Österrike-Ungern.

Det bestod inte bara av de nuvarande länderna Österrike och Ungern, utan också av delar av dagens Polen, Tjeckien, Slovakien, Slovenien. Italien var också i allians med Tyskland och Österrike-Ungern, men italienarna bröt den här alliansen, lika snabbt som kriget faktiskt bröt ut. Varför kände sig då de olika länderna hotade av varandra? Tyskland hade inte funnits särskilt länge, utan enades till ett land först 1871. Landet utvecklades, och blev snabbt allt mäktigare.

De byggde upp sina industrier, och precis som Frankrike och Storbritannien, började också tyskarna ta över länder ute i världen, och göra dem till kolonier. Frankrike och Storbritannien hade tidigare krigat mot varandra, men nu när Tyskland växte sig starkare, tyckte de att det var säkrast att hålla ihop mot ett gemensamt hot. Dessutom ville Frankrike gärna ha hämnd, eftersom de besegrats av Tyskland i ett tidigare krig 1871. Frankrike och Storbritannien ville alltså försvaga Tysklands makt, Tyskland ville behålla sin makt, och till och med bli mäktigare. Rädslan fick Tyskland att söka stöd hos sin allierade, Österrike-Ungern, och den fick Storbritannien och Frankrike att skapa en allians med Ryssland.

Tillsammans tänkte de allihop att de skulle bli starkare än sina gemensamma fiender. Också i den östra delen av Europa handlade konflikten om makt, och om rädsla för andra länders makt. Österrike-Ungern var en försvagad stormakt, som kände sig alltmer hotad av Ryssland. 1909 tog Österrike-Ungern över Bosnien, med målet att ta över så mycket som möjligt av Balkan-halvön. Men det kunde inte Ryssland tillåta! I Ryssland kände de flesta en stor gemenskap med många av dem som bodde på Balkan.

Men ännu viktigare än gemenskapen, var att Ryssland inte ville låta Österrike-Ungerns makt växa och bli ett hot. Nu tittar alla nervöst på varandra. Hmm. Tänk om den andra alliansen är på väg att bli överlägsen, att jag själv blir helt chanslös? Kanske är det säkrast att slå till nu, i förebyggande syfte, innan de andra hinner bli ännu starkare?

Nu är läget spänt. En enda oförsiktig rörelse, och vad som helst kan hända.