Modern antisemitism

Åh, vilka goda pannkakor, bättre än mammas! Ha,ha, ja. Hon är inte så vass på att laga mat. Var din mamma bra på att laga mat? Det… vet jag inte.

Jag var bara 7 när hon dog, och där vi var kunde hon inte laga mat Hade ni inget kök? Nä, ha… Vi hade inget kök. Vi hade nästan ingen mat alls. Fast mamma brukade spara lite av sin mat och ge mig på kvällarna. Var det i det där...lägret?

Ja, jag berättade ju att det inte blev bättre för oss judar, tvärtom. Mot slutet av 1700-talet blev det ändå bättre för judar i Västra Europa. Men fientligheten mot judar levde kvar på många andra ställen, speciellt i Östra Europa. Många judar hade flytt dit undan tidigare förföljelser. Mot slutet av 1800-talet uppstod en ny tanke i Europa: En idé om att folk som talar samma språk och har samma kultur hör ihop, och att de borde leva tillsammans i ett land, en nation.

Det kallas nationalism. Men idén om att några hör ihop innebär också att andra inte hör dit. Nationalisterna ansåg att judarna inte hörde dit. Den moderna antisemitismen tog form. Judar beskrevs som en främmande folkgrupp, som inte hörde hemma i Europas länder.

En felaktig idé spreds, den att människor kan delas in i olika raser. Enligt den idén var judar en annorlunda, och sämre, ras än en vit, arisk, ras. Den här rasistiska tanken är falsk. Det är vetenskapligt bevisat att alla människor tillhör samma ras, men falska rykten har alltid varit en del av antisemitism. Ett annat falskt rykte hävdade att judarna försökte utrota arierna.

Framförallt i Ryssland berättades om en hemlig judisk plan - en sammansvärjning -som skulle hjälpa judarna att ta över världen. Den moderna antisemitismen växte starkt i början av 1900-talet. Nationalism, konflikter, ekonomiska kriser och första världskriget skapade en orolig värld. Det ledde i sin tur till politisk extremism och konspirationsteorier mot judar. Många av samhällets problem skylldes på judarna. Återigen, precis som under medeltiden, fick de skulden för saker och händelser de inte hade någon del i.

Under 1930-talet växte Nazistpartiet i Tyskland snabbt. Partiledaren - Adolf Hitler såg det som sin och partiets uppgift att rensa landet från judar. När nazisterna fick makten 1933 inleddes direkt en terror mot Tysklands judar. Judiska böcker brändes, och judiska affärer och företag märktes med en Davidsstjärna. Den nazistiska staten utsatte de tyska judarna för organiserad förföljelse.

1935 stiftades lagar som tog ifrån judarna deras medborgerliga rättigheter. Äktenskap mellan judar och kristna tyskar förbjöds. Den 9 november 1938 förstördes hundratals synagogor och butiker ägda av judar. Den här händelsen blev känd som Kristallnatten. Staten tog över all egendom som ägdes av judar. Andra världskriget bröt ut 1939, och även i de länder som Tyskland ockuperade drabbades judar av förföljelse, våld och död. År 1942 bestämde nazisterna att judefrågan, som de kallade det, måste få en slutgiltig lösning.

Nazisterna gav order att alla judar i Europa skulle dödas. Judarna skickades till koncentrationsläger, där de utsattes för grovt våld. De dog av svält, sjukdomar och hårt arbete. Miljontals judar fördes direkt till förintelseläger, där de mördades i gaskammare. Ungefär sex miljoner judar mördades under nazisternas tid vid makten, främst mellan åren 1938 och 1945.

Det här folkmordet kallas Förintelsen. - Mördade de din mamma och pappa i ett sånt läger? - Hm. - Bara för att de var judar? - Ja