Berlinmuren

Det är tidigt på morgonen 16 augusti 1961. I den tyska huvudstaden Berlin börjar byggnadsarbetare, bevakade av soldater och poliser, riva upp gator och sätta upp stängsel. På kort tid byggs en barriär genom staden, som skär rakt igenom stadsdelar, skiljer familjer åt, och delar upp Berlin. För att förstå hur det kunde bli så här, måste vi gå tillbaka, till Andra världskriget. 1941 går USA, Storbritannien och Frankrike samman med Sovjetunionen, mot axelmakterna.

1945, efter att de besegrat Tyskland, ockuperar de segrande nationerna var sin del av landet. Uppdelningen är tänkt att vara tillfällig, men de tidigare allierade har olika syn på hur efterkrigstidens Europa ska se ut. Västmakterna – USA, Storbritannien och Frankrike – vill ha demokrati och fri marknadsekonomi i hela Europa. Sovjetunionen vill omge sig med kommunistiska lydstater. Vem kommer att få sin vilja igenom i Tyskland?

1949 slår västmakterna ihop sina ockupationszoner och bildar Förbundsrepubliken Tyskland – Västtyskland. Sovjetunionen svarar med att upprätta Tyska demokratiska republiken – Östtyskland. Den har ordet "demokratisk" i namnet, men är egentligen kommunistisk. Tysklands tidigare huvudstad, Berlin, ligger inom den sovjetiska zonen, men staden är också uppdelad, med dess västra del hörande till västmakterna. Östtysklands ledare förbjuder sina medborgare att lämna landet, men i Berlin kan folk enkelt gå eller åka buss till den västra halvan, och därifrån resa vidare till Västtyskland eller längre bort. I Västtyskland går ekonomin bra, och lönerna är högre än i öst.

Det finns fler varor att välja mellan i butikerna, och människor har större frihet. Så, många östtyskar tar sig till Västtyskland, först i tusental, sedan i miljontal. Många av de som ger sig av är läkare, lärare och ingenjörer. Om alltför många högutbildade lämnar landet, kommer det att påverka landets utveckling. Därför vill den östtyska regeringen förhindra att fler människor lämnar landet.

De ger order om att påbörja arbetet med en barriär som ska stoppa östtyskarna från att ta sig till Västberlin. De börjar bygga Berlinmuren. Stängslen ersätts successivt av fem meter höga betongplattor. Ovansidan är täckt med taggtråd och muren bevakas från vakttorn. På 1980-talet löper muren 45 kilometer genom Berlin och delar staden i två delar.

Den sträcker sig ytterligare 120 kilometer runt Västberlin, och skiljer det från Östtyskland. Att fly till Västberlin är svårt, men inte omöjligt. Runt 5000 östtyskar flyr genom att gräva tunnlar under muren, flyga med luftballong över den, eller köra rakt igenom muren i lastbilar. Riskerna är höga. Över hundra människor dör vid sina flyktförsök. Men muren hindrar östtyskarna från att lämna landet.

Den hjälper till att stabilisera landets ekonomi, men skadar samtidigt Östtysklands rykte – den blir en symbol för kommunistiskt förtryck. I slutet av 1980-talet frigör sig andra länder i Östeuropa från kommunistiskt ledarskap. Tusentals människor i Östtyskland protesterar, och kräver öppna gränser och demokrati. På kvällen den 9 november 1989 försöker den östtyska regeringen minska spänningarna genom att göra det lättare att få resetillstånd. Men beskedet får tusentals östberlinare att bege sig till murens gränsövergångar, vilket tvingar de förvånade vakterna att omedelbart öppna dem.

Jublande folkmassor väller in i Västberlin. Det står snart klart att tiden för ett delat Berlin har kommit till sitt slut. I oktober 1990, efter mer än fyra årtionden, blir Tyskland officiellt återförenat.