Osmanska riket

År 1258 i Anatolien, som senare kommer att kallas för Turkiet, föds Osman Gazi. Osman tillhör en folkgrupp som kallas turkar. De följer religionen islam – de är muslimer. Under slutet av 1200-talet upprättar Osman ett litet territorium, eller beylik, i dagens Turkiet. Under bara några få generationer tar det över områden från sina mäktigare grannar och blir till slut det väldiga Osmanska riket.

Under början av 1300-talet leder Osman en grupp turkar mot en mäktig grupp av kristna, som kallas bysantiner. Han tar över en stor del av deras territorium och tvingar in befolkningen under sitt styre. Men Osman tillåter bysantinerna att ha kvar sin kristna religion, och utöva den som de alltid har gjort. Den här religiösa toleransen gör att de kristna inte gör revolt mot det islamiska styret, så riket kan fortsätta fokusera på att växa. När Osman dör, tar hans son Orhan över och utvidgar det Osmanska riket till Balkanhalvön i sydöstra Europa.

Här tillfångatar osmanerna tusentals unga kristna pojkar. Till skillnad från andra medborgare i riket får de här pojkarna inte ha någon religiös frihet. De tas ifrån sina byar av osmanerna som får dem att konvertera till islam och tränar dem till att bli elitsoldater som kallas janitsjarer. Med den nya överlägsna militären tar det Osmanska riket över allt mer av det Bysantinska rikets områden, tills det enda som är kvar är dess huvudstad, Konstantinopel. Under våren 1453 har en ny osmansk ledare, eller sultan, Mehmed II, planer på att inta Konstantinopel.

Han beordrar att världens största kanon ska byggas, skickar arbetare att gräva tunnlar under stadens murar och ordnar så att skeppen i hans flotta bärs över land, så att de kan attackera från en oväntad riktning. Därefter belägrar Mehmed och hans 50 000 män staden. Efter att ha stridit i 53 dagar tar osmanerna över Konstantinopel. De döper om staden till Istanbul och gör den till sin huvudstad. Genom Istanbul transporterar osmanerna kryddor, ädelstenar, silke och parfym från Asien till Europa.

Under 1500-talet för denna handel riket in i en guldålder av ekonomisk utveckling, och ger sultanen Süleyman I, eller Süleyman den magnifike, möjlighet att utvidga riket ännu mer. Under mitten av 1500-talet kontrollerar hans krigsskepp en stor del av Medelhavet. Vid slutet av hans styre sträcker sig det Osmanska riket från Ungern till Persiska viken. Men Süleyman är inte bara en erövrare. Han skriver också poesi och skapar ett nytt lagsystem.

Han beordrar att påkostade moskéer ska byggas över hela Mellanöstern och under hans styre blomstrar poesi och konstnärlig skrivstil, kalligrafi. Det Osmanska riket är på sin topp, både ekonomiskt och kulturellt. Under slutet av 1600-talet börjar riket förlora makt. År 1683 försöker osmanerna inta Wien i Österrike, men misslyckas. Striden leder till ett århundrade av krig med europeiska ledare, vars militära system utvecklas snabbare än osmanernas. För att komma ikapp osmanernas fiender uppdaterar sultan Abdulmejid I rikets styrelseskick och försöker samla in mer skatt för att ge pengar till militären.

Hans omorganisering sker från 1839 till 1871 och kallas Tanzimat. Men Tanzimats ändringar sker för långsamt och det Osmanska riket förlorar fler områden, särskilt på Balkanhalvön. Vid slutet av 1800-talet är det Osmanska riket känt som "Europas sjuke man". När första världskriget bryter ut 1914 strider det Osmanska riket med Tyskland på den förlorande sidan. Nederlaget får riket att fullständigt kollapsa, och 1923 kommer Mustafa Kemal, senare känd som Kemal Atatürk, bli grundare och president för ett nytt land: Republiken Turkiet.