Vikingatidens handelsplatser och städer

Redan före vikingatiden har skandinaverna kontakter runtom i Europa. Under 700-talet ökar resandet. Många skandinaver seglar ut på handelsresor eller plundringståg. De kommer i kontakt med handelsstäder. I Skandinavien bygger man liknande platser längs med viktiga vattenvägar, farleder.

Tillsammans bildar alla städer ett handelsnätverk. Det här är Ottar, han bor på en gård i den nordligaste delen av Norge. Han är bonde, äger djur, fiskar och jagar valrossar. Han är också en skicklig sjöfarare och handelsman. Valrossar lever bara i Arktis så deras betar är värdefulla på handelsplatserna söderöver.

Av betarna tillverkas fina prydnadsföremål. Ottar packar sin båt med betar, pälsar, rep av sälskinn och mycket mer, och seglar ut på handelsfärd. Efter en lång seglats längs med Norges kust kommer han fram till handelsplatsen Skiringsal. Där är ett myller av små trähus, verkstäder och smedjor. Husen ligger huller om buller.

Det är trångt och luktar illa av alla sopor. Här tillverkas fina grytor som Ottar köper för att sälja vidare. Han handlar för silvermynt men det är inte vad som står på dem – valören – som är viktigt, utan vad silvret väger. Ottar har därför en våg för att väga silvermynten. Fem dagars seglats söderut från Skiringsal, mittemellan Nordsjön och Östersjön ligger Hedeby.

Läget är mycket bra. Här kan man lätt lasta om båtar och komma ut i både Östersjön och Nordsjön utan att behöva segla runt hela Danmark. Hedeby är den danske kungens handelsplats och handelsmännen betalar tull i utbyte mot skydd. Här samlas handelsmän från alla delar av Nordeuropa och säljer och köper varor och utbyter idéer med varandra. För Ottar är det självklart att komma hit.

Hedeby är mycket större och en mer planerad handelsstad än Skiringsal. Husen ligger i rader längs gator med trottoarer av trä. Någon sophämtning finns inte här heller, stanken är faktiskt ännu värre än i Skiringsal. Staden är full av hantverkare och handelsmän som säljer föremål i ben, järn, glas, läder, ylle, och en förstenad urtidskåda – bärnsten. Nästan allt finns att få tag på, även honung och vin.

Här säljs också förslavade människor som vilken vara som helst. Ottar säljer valrossbetarna och grytorna. Här är silvermynten värda det som faktiskt står på dem och inte hur mycket silvret väger. Efter Hedeby seglar Ottar till England. Kanske besöker han på vägen handelsplatsen Ribe i dagens Danmark.

Harald, som köper grytor av Ottar, seglar hem och passar på att besöka svearnas handelsplats, Birka, i dagens Sverige. Liksom Hedeby är Birka en ordnad och välplanerad stad med små gränder och kvarter. Handelsmännen kommer från när och fjärran trots att staden ligger en bit norröver. Och luktar illa, det gör det även här! I Birka tillverkar man bland annat textilier i ylle och lin och föremål av metall och djurhorn.

Man handlar med salt, järn, pälsar och bärnsten. Även här säljs förslavade människor. Till en början handlar Birkaborna i området kring Östersjön och västerut, men senare mer med handelsmän som reser österut – i österled, till nuvarande Ryssland, Turkiet och de arabiska länderna. Många arabiska mynt hamnar i Birka men också en silverring där det med arabiska bokstäver står ”till Allah”. Under vikingatiden kommer en ny religion till Skandinavien, kristendomen. Nya städer byggs och Birka, Hedeby och Skiringsal överges.

De nya städerna, och de rikedomar som handel och plundring skapar blir tillsammans med kristendomen en grund för större medeltida riken. Riken som senare blir dagens Sverige, Danmark och Norge.