Fransk-tyska kriget

Det är slutet av 1860-talet. Än så länge finns det inget land som heter Tyskland, utan istället en samling olika stater. I norr ligger Nordtyska förbundet, som leds av staten Preussen. Preussen styrs av kung Vilhelm, tillsammans med ministerpresident Otto von Bismarck. Bismarck har en storslagen plan. Han vill samla ihop alla de tyska staterna till ett land, och bilda ett enhetligt Tyskland.

Han har redan lyckats göra anspråk på de nordliga staterna genom ett krig med Österrike några år tidigare. Men för att slutföra sin plan måste han förvärva de sydliga staterna, som fransmän och tyskar länge har stridit om. Bismarck vet att om fransmännen förklarar krig mot Preussen, kommer de södra staterna sannolikt att förena sig med Preussen mot ”krigshetsarna”. Om nu bara Bismarck kunde hitta ett sätt att driva fransmännen till att förklara krig ... I juli 1870 kommer ett brev från kung Vilhelm som beskriver en dialog han just haft med den franske ambassadören.

Ambassadören hade kontaktat honom om sin oro över den spanska tronen. Han ville ha Vilhelms löfte om att tronen aldrig skulle gå till en tysk prins, eftersom en spansk-tysk allians skulle kunna hota Frankrike. Vilhelms svar var ett artigt ”nej”. Aha! tänker Bismarck.

En tvist mellan fransmännen och preussarna ... Med lite försiktig redigering kan Bismarck få det här att verka mycket värre! Han klipper ut de artiga delarna av Vilhelms brev, så att det låter som om den franske ambassadören och preussiske kungen uttryckte sig förolämpande mot varandra. Sedan släpper han brevet till allmänheten. Bismarcks plan fungerar.

Det redigerade brevet gör fransmännen rasande. Några dagar efter att det släppts, förklarar de krig mot Preussen. Frankrikes ledare, Napoleon III, reser till norra Frankrike och tar där befälet över den franska armén. Han beordrar sina trupper att marschera mot gränsen, och därifrån påbörjar de sin invasion av tyska territorier. Fransmännen är övertygade om att de kan fortsätta röra sig norrut, och ta land, men preussarna har sina egna, noggrant uträknade planer.

De samlar trupper i omgivande områden så att de kan omringa fransmännen. Och precis som Bismarck förutspådde ansluter sig de sydtyska staterna till Preussens sida, och blir en del av det Tyska förbundet. Preussens armé är nu mycket större än den franska armén, och deras soldater är bättre tränade. Preussen dödar eller tillfångatar fler och fler franska trupper, i slag efter slag, tills Napoleon III själv tas till fånga. När nyheterna om den franska arméns situation når Paris, blir folket där arga.

Deras ledare är svaga! Det franska folket tvingar dem från makten och en ny, tillfällig regering tar över. Den nya regeringen vägrar att ge upp mot Preussen, som svarar genom att ta sig till Paris och omringa staden. Ingen kan komma in eller ut. Månaderna går.

Folk är desperata och svälter. Till slut inser regeringen att Paris inte kan fortsätta så här längre. I januari 1871 kapitulerar Frankrike. Kriget har fört in de sydliga staterna i det tyska förbundet, precis som Bismarck hade hoppats, och den 18 januari blir Nordtyska förbundet ett enat Tyskland. Kung Vilhelm utropas till kejsare och Bismarck till rikskansler.

Frankrike tvingas ge två nyckelregioner till det nya Tyskland: Alsace och Lorraine blir Reichsland Elsass-Lothringen. Den tyska erövringen av Frankrike och Tysklands enande har stört maktbalansen i Europa. Storbritanniens rädsla för Tysklands nya mäktiga status, tillsammans med den franska beslutsamheten att vinna tillbaka Alsace-Lorraine, kommer så småningom att föra Europa till ett mycket större krig ...