USA:s historia: 1980-talet

Under 1980-talets början hoppas amerikanerna att det här ska bli ett årtionde av fred och välstånd – till skillnad från det förra. 1970-talet präglades av oljebrist, arbetslöshet och en nedgång av dollarns värde ... kriser som gav en kraftig försämring av ekonomin – en lågkonjunktur. Den nyvalde presidenten, Ronald Reagan, försäkrar amerikanerna att han har ett sätt att rädda ekonomin. Regeringen kommer att lösa de ekonomiska problemen, genom att göra ...

ja, ingenting. Reagan tror att om regeringen slutar lägga sig i utbyten mellan företag och köpare – den fria marknaden – så kommer de ekonomiska problemen lösa sig av sig själva. Han minskar den federala regeringens storlek, avskaffar statliga regler som håller företag tillbaka, och sänker skatten för stora företag – och deras rika ägare. Att låta rika behålla mer pengar kommer att uppmuntra dem att köpa fler varor, resonerar Reagan. Det kommer hjälpa företag att växa, ekonomin kommer förbättras, och de rikas välstånd kommer att "sippra ner" till alla.

För att Reagans plan ska fungera behöver amerikanerna bara spendera mera ... och det gör de! Shopping blir amerikanernas främsta hobby. Under 80-talets fem första år köper Amerikas 91 miljoner hushåll: 62 miljoner mikrovågsugnar, 63 miljoner videobandspelare, och 105 miljoner tv-apparater. Det är den största konsumtionsvågen sedan efterkrigsårens högkonjunktur.

Nya köpcentrum växer fram för att tillgodose behoven – 1985 finns det fler än 26 000 över hela landet. Men köpcentret utmanas av en ny konkurrent: hemmashopping. Fler och fler företag börjar erbjuda sina produkter genom postorderkataloger. Från sina bekväma soffor bläddrar och väljer amerikanerna bland varor som säljs av varuhus, teknikföretag och till och med konstmuseer. Eller så sträcker de sig efter fjärrkontrollen för att haka på den nya trenden: tv-shopping.

Programledare visar upp köksprylar, smycken och kläder som säljs till "otroligt" låga priser. För vissa stadsbor är shopping inte bara en hobby – det är en del av deras identitet. Unga högavlönade "yuppies" definierar inte längre framgång som att ha ett fast jobb och en kärleksfull familj. Istället strävar de efter högre och högre lön, ett elegant hem med dyra prylar, medlemskap på ett exklusivt gym, och märkeskläder för att visa upp sin dyra smak. Men yuppie-livsstilen är inte för alla.

Konservativa kristna på landsbygden och i förorterna förespråkar traditionella värderingar och ett ödmjukt familjeliv. Under 80-talet blir de allt mer organiserade och bildar grupper som arbetar tillsammans för att påverka amerikansk kultur och politik. Tillsammans kallas sådana grupper för den religiösa högern. Den religiösa högern stöder konservativa kandidater till politiska ämbeten, och driver på för lagändringar, som att göra kristna skolböner obligatoriska och förbjuda aborter. Högerkristna är inte de enda som är långt ifrån yuppie-livsstilen.

Under 80-talet lever många amerikaner i fattigdom, trots Reagans försäkringar om att välståndet ska sippra nedåt. Inkomsterna för afroamerikaner stiger inte i samma takt som för vita. Och Reagans tilltro till den fria marknaden innebär att statligt finansierade hyressänkningar, och bidrag till barnfamiljer med låg inkomst, skärs ned. Hundratusentals människor som inte längre kan betala sin hyra tvingas ut på gatan. Under hela årtiondet ökar antalet hemlösa med nästan 25 procent varje år.

1980-talet präglas av sociala ytterligheter. Yuppie-livsstilens glamour, den religiösa högerns konservativa värderingar och de fattigas svårigheter konkurrerar om den kulturella och politiska uppmärksamheten.