USA:s medborgarrättsrörelse

Idag kom ett beslut i fallet med den svarta eleven Linda Brown. Browns pappa, tillsammans med tolv andra föräldrar, stämde skolstyrelsen i hemstaden Topeka, Kansas, angående reglerna om att svarta inte får gå i skolor för vita, även om de ligger närmare. I södra USA finns det på 1950-talet separata skolor för svarta och vita barn. Och på biografer, restauranger, bussar och tåg måste svarta människor sitta på separata platser. Svarta måste också bo i separata stadsdelar.

Det är de här reglerna om separation, eller segregation, som de som driver "Brown mot skolstyrelsen"-fallet är fast beslutna att förändra. Högsta domstolen dömde idag till förmån för Linda Brown. Domstolen beslutade att segregering i offentliga skolor går emot den amerikanska grundlagen. Domstolsbeslutet förändrar inte skolorna på en gång. Men fallet uppmärksammar behovet av att ge svarta människor samma möjligheter och samma lagliga skydd som vita.

Om segregering i skolan strider mot grundlagen, borde inte det gälla även inom andra områden? Medborgarrättsrörelsen har inletts. 1 december 1955. På en buss i Montgomery, Alabama, uppmanas en svart kvinna vid namn Rosa Parks att lämna sin plats till en vit passagerare. Men både de "färgade" och de "vita" sittplatserna är fullsatta.

Parks vägrar. Hon arresteras. Efter det vägrar svarta människor i Montgomery att åka buss tills de inte längre är segregerade. Bojkotten leder till en rättegång, och 1956 förbjuder Högsta domstolen segregering på bussar. Medborgarrättsrörelsen växer.

Den behöver en ledare – någon som kan tala om problemen som afroamerikaner står inför, och inspirera människor att kämpa för förändring. En välutbildad ung predikant tar sig an utmaningen: Dr. Martin Luther King, Jr. King uppmanar svarta amerikaner att utmana orättvisa lagar utan att använda våld. Svarta studenter går till lunchställen för vita, och stannar tills de får mat, eller tills de stänger.

Sådana protester kallas sit-ins. Andra tar långa bussturer genom sydstaterna, och ser till att svarta och vita tillåts sitta tillsammans. De kallar sig Freedom Riders. Fredliga protester möts ofta av vrede och våld från polis och från privatpersoner. Demonstranter arresteras, hotas, blir slagna och till och med mördade.

Trots det fortsätter protesterna, och medborgarrättsrörelsen får fler och fler anhängare. Uppskattningsvis 250 000 demonstranter har samlats i huvudstaden idag, i Washingtonmarschen för arbete och frihet. Vi beger oss till Washington nu, där Dr. Martin Luther King talar till folkmassorna. Jag har en dröm om att en dag, nere i Alabama, kommer små svarta pojkar och svarta flickor kunna hålla hand med små vita pojkar och vita flickor som systrar och bröder.

Jag har en dröm idag! Washingtonmarschen kräver ett slut på segregeringen, och ett slut på andra typer av orättvis behandling och diskriminering, som att svarta människor inte kan få vissa jobb, och hindras från att rösta i val. Marschen pressar regeringen att vidta fler åtgärder för svartas rättigheter. 1964 antas the Civil Rights Act, som förbjuder diskriminering på grund av etnicitet, hudfärg, religion, kön eller födelseland. Lagen gör att segregering på offentliga platser och diskriminering på arbetsplatser blir olagligt.

1965 gör the Voting Rights Act det olagligt att hindra svarta från att rösta. Och 1968 förbjuder the Fair Housing Act rasdiskriminering vid försäljning eller uthyrning av bostäder. Amerika är förändrat, även om mycket arbete för jämlikhet och rättvisa återstår.