Nazisternas krav på "Lebensraum" (livsrum)

1919. Ett fredsavtal skrivs på i Versaille som avslutar första världskriget. I avtalet bestäms att länderna som startade kriget, Tyskland tillsammans med Österrike-Ungern och Turkiet måste lämna ifrån sig landområden. Kuststaden Danzig, blir en egen liten stat- Den fria staden Danzig. Och Tyskland har inte längre kontakt med östra Preussen.

I väst förlorar Tyskland också ett av sina viktigaste industriområden: Rhenlandet. Det ockuperas av vinnarna i kriget. I sydväst måste Tyskland också överlämna det kolrika Saarområdet. Det ska skötas - förvaltas - av Nationernas Förbund, en tidig version av FN. Och Frankrike får alla pengarna från kolet .

1935. Rhenlandet ges till slut tillbaka till Tyskland, men de är då förbjudna att ha militärer där- Rhenlandet ska vara en demilitariserad zon. Invånarna i Saarområdet får nu rösta om de vill tillhöra Frankrike eller Tyskland. Över 90 procent väljer Tyskland. Nu får Tyskland tillbaka Saar. Omröstningen är en succé för Hitler.

Hitler har lovat att Tyskland ska bli mäktigt och större: tyskarna ska få mer frihet och plats! Hitler kallar det Lebensraum. Hitler har, fast han inte får, byggt upp en enorm krigsmakt. Nu ska den användas. Den 7 mars går tyska trupper in i Rhenlandet, in i den demilitariserade zonen.

Storbritannien och Frankrike protesterar, och en vill undvika krig... och Rhenlandet tillhör faktiskt Tyskland…. De väljer att inte strida mot Hitler…. 1938 kräver Hitler att hans hemland Österrike ska bli tyskt. Österrikes regeringschef , kanslern Kurt Schuschnigg vill att Österrikes befolkning ska rösta om det. Hitler vill inte att de röstar.

Han hotar att invadera Österrike. Schuschnigg avgår. Nästa dag går tyska trupper över gränsen och tar, annekterar Österrike. På tyska kallas händelsen: Anschluss. Storbritannien och Frankrike protesterar, men gör ingenting.

Hitler är inte nöjd. I Tjeckoslovakien, i området Sudetlandet, är en stor minoritet av befolkningen tyskar, Hitler uppmanar sudettyskarna att kräva självständighet, och förbereder ett krig mot Tjeckoslovakien. Tjeckoslovakien har ett förbund, en allians med Frankrike och Storbritannien och ber dem om hjälp. Storbritanniens premiärminister Neville Chamberlain reser för att förhandla med Hitler. Men för att bevara freden så går han med på Hitlers krav att Tyskland ska få Sudetlandet.

Storbritannien övertalar Frankrike att gå med på det. Tillsammans övertalar de Tjeckoslovakien att också gå med på det Hitler är ändå inte nöjd. Han vill ha mer av Tjeckoslovakien. Än en gång reser Chamberlain till Tyskland för att förhandla. Den här gången följer Frankrikes premiärminister Édouard Daladier med. Hitler har också med sig sin allierade, Mussolini från Italien.

Frankrike har lovat att försvara Tjeckoslovakien. Men ändå går Frankrike och Storbritannien med på Hitlers krav; de vill inte ha krig. De signerar vad som kommer att kallas Münchenöverenskommelsen. Tjeckoslovakiens president Edvard Beneš är inte inbjuden. Men får reda på efter mötet, att han förlorat nästan hela sitt land. [...] Hitler lovar nu att inte kräva mer land i Europa.

Tillbaka i Storbritannien säger Chamberlain: “Mina vänner, för andra gången i vår historia återvänder en brittisk premiärminister från Tyskland och har med sig en fred med ära. Jag tror att detta innebär fred för vår tid....” Men snart kräver Hitler mer: Memel i Litauen och Gdansk, plus landkorridoren genom Polen- mellan Tyskland och Ostpreussen. Hitlers nya krav bryter mot Münchenöverenskommelsen. Det är tydligt att Hitler inte bryr sig om avtal. Chamberlain bestämmer sig för att inte längre bara se på när Hitler erövrar bit för bit av Europa.

Han lovar Polen att Storbritannien kommer att hjälpa dem att försvara sina gränser, om Tyskland anfaller.