Finska vinterkriget

Den 23 augusti, 1939. Utrikesministrarna för Sovjetunionen och Tyskland undertecknar ett avtal där de lovar att inte anfalla varandra - Molotov - Ribbentrop -pakten. I den finns en hemlig del, där det står att länderna ska dela upp östra Europa mellan sig. Tyskland ska attackera Polen och ockupera västra delarna. Sovjetunionen ska ockupera östra Polen, och också få anlägga militärbaser i Finland, Estland, Lettland, Litauen, och i Rumänien, utan att Tyskland ska lägga sig i.

Den första september, Tyskland invaderar Polen. Den 17 september gör Sovjetunionen samma sak. De två angriparna ockuperar snart hela Polen och som de har bestämt, börjar de dela upp landet mellan sig. I slutet av september kräver Sovjetunionen rätten att få ha militära baser i Estland, Lettland och Litauen. De här tre länderna kan inte försvara sig mot Sovjetunionen .

och tvingas gå med på det Så den 28 september undertecknar Estland ett avtal som ger Sovjetunionen rätt att ha flyg- och marinbaser på Dagö, Ösel och i Paldiski. Men Sovjetunionens ledare Josef Stalin är fortfarande inte nöjd. Den 12 oktober kräver han att få anlägga en sovjetisk militärbas i Finland, i Hangö. Han vill att den finländska gränsen på Karelska näset ska flyttas norrut, längre från Leningrad - staden som idag heter S:t Petersburg. Och han vill också att gränsen i norra Finland vid Petsamo ska flyttas västerut.

Finlands utrikesminister Eljas Erkko vägrar acceptera de sovjetiska kraven. Finland och Sovjetunionen har ett avtal som säger att de inte ska strida mot varandra - en icke-aggressionspakt. Men Erkko vet vad som hände när Hitler ville ta makten över små delar av Tjeckoslovakien... och sen ändå tog nästan hela landet. Erkko tror att Sovjetunionen tänker göra samma sak.

Han litar inte på Stalin. Den 26 november uppger Sovjetiska myndigheter att fyra sovjetiska militärer dödats i den ryska byn Mainila, vid gränsen mot Finland. De beskyller finska soldater för dådet… och säger upp icke-aggressionspakten med Finland. Den 30 november, helt utan krigsförklaring, bombar Sovjetunionen Finlands huvudstad Helsingfors och flera andra finska städer. Den sovjetiska Röda armén korsar den finska gränsen vid Ladoga och Petsamo.

Sovjetunionen påstår att Finland startade kriget genom att döda soldaterna i Mainila. Men det är en lögn. Senare forskning har visat att Finland inte var skyldigt. Det var ett svepskäl som Sovjetunionen använde som ursäkt för att kunna attackera Finland. Finland ber Sverige om hjälp i kriget mot Sovjetunionen, men Sverige som är ett neutralt land, säger nej.

De vill inte riskera att hamna i krig med Sovjetunionen. Istället hjälper Sverige till på andra sätt. På ett år samlar svenskarna in 490 miljoner kronor i krigshjälp till Finland. En enorm summa, med dagens penningvärde, ungefär fjorton miljarder kronor. Och tusentals frivilliga svenska soldater slåss tillsammans med finländarna mot Sovjetunionen.

Uttrycket ”Finlands sak är vår” blev känt över hela Sverige. en sovjetiska invasionsarmén leds av marskalk Kirill Meretskov och består av ungefär en halv miljon soldater. Den finska armén leds av fältmarskalk Carl Gustaf Mannerheim, en rutinerad militär som precis tänkt gå i pension. Hans armé än ungefär hälften så stor. Stalin räknar med att slå ner det finska motståndet på 12 dagar, men snart upptäcker han att han har fel, Finländarna har inga planer på att ge sig mot den Sovjetiska övermakten.

Stalin inser att - invadera Finland kommer att bli svårt och kallt.