Israels födelse

Maj 1945. Andra världskriget är slut i Europa. Snart nås hela världen av fruktansvärda bilder: utmärglade, misshandlade barn, kvinnor och män av judisk härkomst. Bilderna är tagna i de nu befriade koncentrations- och förintelseläger som nazisterna byggt under hela kriget, för att systematiskt utrota Europas judar. Många länders säkerhetstjänster har länge vetat om att nazisterna byggt läger för att utrota judar.

Men för de soldater som kommer dit först blir det en chock att se människor som behandlats med en sådan grymhet. De möter människor magra som skelett, högar av lik, tågvagnar fyllda av förruttnade människor. Stanken av lik och död är vidrig. Snart hittas arkiv över miljontals mördade judar. Det ska visa sig att cirka sex miljoner judar mördades på bara några år.

Efter kriget och nazisternas folkmord på Europas judar märks hatet mot judar inte lika mycket längre i flera länder. Folk börjar förstå vad antisemitism kan leda till. Under 1930-talet flydde många judar undan nazism och flyttade till Palestina. Efter Andra världskrigets slut flyttar ännu fler dit. 1947, två år efter Andra världskrigets slut, beslutar FN att de vill skapa en säker hemvist för judar.

Området Palestina i Mellanöstern styrs av Storbritannien, men FN beslutar att Palestina ska delas upp i en arabisk och en judisk stat. Judarna ska få ett eget land. Men majoriteten av invånarna i Palestina är arabiska muslimer. De gillar inte den här statsdelningen. De arabiska staterna Egypten, Transjordanien, Irak, Syrien, Libanon, Saudiarabien och Jemen röstar emot FN:s förslag på två stater.

Förslaget går igenom ändå. 14 maj 1948. Dagen innan Storbritannien ska lämna över området till den nya staten, förkunnar de som ska bli statens ledare att det nu är ett självständigt land. Landet kallas Israel. Nästa dag anfaller Transjordanien, Egypten, Syrien, Libanon och Irak.

Israel vinner och utökar sitt landområde genom att ockupera flera arabiska städer. Kriget är Israels första, men det blir inte deras sista. Under tiden har Europa delats upp av segrarna i Andra världskriget. Länder i Östeuropa som befriats av Sovjetunionen hamnar under kommunistiskt styre och sovjetiskt inflytande. Från början har judar som bor i de här länderna samma rättigheter som alla andra.

Men det förändras när det står klart för Sovjetledaren Stalin att Israel är allierat med Sovjetunionens fiende USA. Stalin och andra ledare i Östeuropa börjar nu förfölja judar. Judar förlorar sina arbeten och får inte vara med i det kommunistiska partiet. Offentligt fördömer Stalin antisemitism. Samtidigt låter han avrätta tretton kända judiska poeter.

Och när de arabiska länderna anfaller Israel, stöder Sovjetunionen dem. År 1967 samlar Egypten och andra arabstater trupper längs Israels gränser och förbereder en attack. Men Israel går till attack först, och erövrar nya stora landområden på sex dagar. Sexdagarskriget leder till våldsamma attacker mot judiska minoriteter som bor i arabiska länder. Omkring 800 000 judar flyr, eller fördrivs. Även i Europa får kriget konsekvenser. De kommunistiska länderna bryter alla diplomatiska förbindelser med Israel.

I Polen startar regeringen en antisemitisk kampanj mot landets judar. Judar kallas för agenter åt Israel och USA; många avskedas från sina arbeten. Flera tusen judar flyr Polen. Redan från början är relationen spänd mellan Israel och andra länder i regionen, som alla har muslimsk majoritet. USA tar Israels parti, Sovjetunionen tar arabstaternas.

I Europa stöder den politiska högern Israel och vänstern arabstaterna. Under Kalla kriget mellan Sovjetunionen och USA blir Mellanösternkonflikten väldigt symboliskt laddad. Mycket av den kritik som riktas mot staten Israel, kläs snart i anti-judiska – antisemitiska – budskap.