Ryska inbördeskriget

1918. Det har varit revolution i Ryssland. Ett kommunistiskt parti, Bolsjevikerna, har tagit makten med våld. Deras ledare, Vladimir Lenin, säger att han vill göra det bättre för det ryska folket. Arbetarna ska få ta över fabrikerna och bönderna jordbruksmarken.

Ryssland ska också dra sig ur det första världskriget. Det gör de, den tredje mars 1918. Lev Trotskij, en av Lenins närmaste män, vill egentligen inte fortsätta kriget. Men han vill hellre kriga än att skriva under ett fredsavtal med Tyskland. Och snart får han kriga, men inte som han tänkt sig.

Många ryssar gillar inte kommunisternas idéer. Framförallt inte jordägare som blir av med sina jordbruksmarker efter revolutionen, eller fabriksägare som blir av med sina fabriker. Många av de som är missnöjda med kommunisterna stödjer Rysslands förra härskare Tsar Nikolaj II Romanov. Han och hans familj sitter instängda – i husarrest – i staden Jekaterinburg, sedan revolutionen i oktober 1917. Tsarens anhängare vill att han ska få tillbaka makten.

De vill göra revolution mot kommunisternas revolution – en kontrarevolution. Officerare från tsarens gamla armé börjar förbereda sig för att ta makten från kommunisterna. De bildar en ny armé – Den Vita armén. Kommunisten Lev Trotskij bygger upp en armé för att försvara kommunisterna: Den Röda armén. I många andra länder i världen är regeringarna rädda för kommunisternas idéer.

De vill inte att idéerna sprider sig till deras länder. De stöder kontrarevolutionen. Några länder sänder soldater till Ryssland för att hjälpa den Vita armén att ta makten. USA och Storbritannien är till exempel arga för att ryssarna dragit sig ur världskriget. Och de vill inte att kommunismen sprider sig till deras länder.

Tillsammans med Japan och Frankrike skickar de militärer till Ryssland. När andra länder skickar soldater till Ryssland för att hjälpa den Vita armén, anser kommunisterna att de Vita är en invasionsarmé, och att den Röda armén försvarar Ryssland. Fullt krig bryter ut. De flesta som slåss mot varandra i kriget är ryssar från samma land. Det är ett inbördeskrig.

Och det är mycket grymt. Nästan inga fångar tas – även de som ger upp dödas! Kriget gör det svårt för bönderna att få fram tillräckligt med mat. Det är också svårt att transportera maten. Det blir matbrist i städerna.

Röda armén tvingar bönderna att ge ifrån sig mat trots att bönderna inte har tillräckligt att äta själva. De bönder som vägrar, avrättas. Det blir hungersnöd. Bönder gör flera uppror runt om i Ryssland, men den Röda armén slår brutalt ner allt motstånd. Miljontals människor dör av svält.

Många ryssar flyr till andra länder, på grund av svälten, och den politiska förföljelsen. Juli 1918. Soldater från Vita armén närmar sig Jekaterinburg. Det ryktas att de ska befria tsar Nikolaj II. Det kan inte den Röda armén tillåta.

Så de avrättar tsaren, hans fru och deras fem barn. Senare samma dag avrättas många andra i familjen – Rysslands tsarfamilj är i stort sett utrotad. I Ryssland anses det att inbördeskriget tar slut 1921, men enskilda strider fortsätter fram till 1923. Den Röda armén vinner kriget som kostar minst sex, kanske så många som tolv miljoner människor livet. I december 1922 byter Ryssland namn till Sovjetunionen.

Landet är nu en kommunistisk enpartistat där alla politiska partier är förbjudna utom kommunisterna. Lenins löfte till arbetarna och bönderna: att de skulle få ta över fabriker och jordbruksmark – det hålls inte. Staten tar över nästan allt! Den ryska revolutionen och inbördeskriget ger inte frihet eller demokrati till Rysslands folk. Utan mer makt åt det redan mäktiga kommunistiska partiet.