Hem
Uppgifter
Bokmärken
Trumandoktrinen och Marshallplanen
Uppgradera för mer innehåll
I februari 1947 meddelade Storbritannien att de hade slut på pengar för att hjälpa Grekland. Varför gjorde detta den amerikanske presidenten Truman orolig?
Månaderna efter Andra världskriget skickar Storbritannien pengar och soldater till Grekland för att hjälpa regeringen där i ett inbördeskrig mot det grekiska kommunistpartiet. Men i februari 1947 meddelar den brittiska regeringen att pengarna tagit slut. Utan fortsatt stöd, kan hela Medelhavsområdet snabbt hamna under kommunistiskt styre. Det oroar USA:s president Truman. Kommunismen utgör ett allvarligt hot mot frihet och demokrati – två saker som USA verkligen vill skydda.
Truman vill stoppa kommunismen från att spridas längre än den redan gjort i Östeuropa. I den amerikanska kongressen begär han stöd till Grekland och Turkiet. Jag anser att det måste vara USA:s politik att stödja fria folk som står emot påtryckningar utifrån. Trumans uttalande sänder ett tydligt budskap: USA kommer att göra allt som krävs för att stoppa utbredningen av Sovjetunionens inflytande. Presidentens hållning får namnet "Trumandoktrinen".
Kongressen godkänner 400 miljoner dollar i bistånd. Det är, menar många historiker, startpunkten för över fyrtio år av hårda spänningar mellan USA och Sovjetunionen – det kalla kriget. Kort efter sitt tal skickar Truman sin utrikesminister George Marshall på en resa genom Europa, för att se hur länderna har klarat sig sedan krigsslutet. Marshall ser förstörda byggnader, arbetslösa och hemlösa människor, familjer på gränsen till svält. Och han märker en växande social oro.
De kapitalistiska ekonomierna kämpar desperat. Om inget görs, kan folk komma att se kommunismen som lösningen på problemen. Vid sin återkomst föreslår Marshall en lösning: ett omfattande biståndsprogram – European Recovery Program, eller helt enkelt Marshallplanen. Att hjälpa fattiga européer är ett av motiven bakom Marshalls förslag. Marshall vet också att utan pengar kan inte europeiska länder köpa de varor som USA producerar i allt större mängder.
Genom att stärka de europeiska ekonomierna, kommer Marshallplanen förse USA med köpare till det de exporterar. Och kanske viktigast av allt kommer Marshallplanen, precis som Trumandoktrinen, bidra till att begränsa spridningen av kommunismen. Finns det något bättre sätt att göra kapitalismen tilltalande, än att dela ut pengar i ett krigshärjat land? Nyheterna om Marshallplanen är efterlängtade i många europeiska länder. Sovjetunionen däremot tvivlar på USA:s avsikter, och förbjuder sina satellitstater att ta emot biståndet.
Innan Marshallplanen kan sättas i verket måste den godkännas av kongressen. Planen kommer att bli dyr, mer än 15 miljarder dollar. Medan kongressen diskuterar planen, störtas Tjeckoslovakiens demokratiskt valda regering av landets kommunistparti. Det oroar amerikanerna, och övertygar dem om behovet av akuta åtgärder för att stoppa kommunismen från att sprida sig genom Europa. Kongressen godkänner finansieringen av Marshallplanen.
Amerikanskt bistånd skickas till Europa: byggutrustning till Frankrike, pengar till att bygga upp bilfabriker i Italien, nät till norska fiskare, kol för att driva dansk industri ... Mat delas ut, och bostäder och företag byggs upp igen. Marshallplanen får fart på Västeuropas återhämtning. När finansieringen upphör 1951, är mottagarländernas ekonomier i bättre skick än de var före kriget. Handeln med Västeuropa stärker USA:s egen ekonomi.
Och kommunismens utbredning i Europa har begränsats. Men satellitstaternas vägran att delta innebär att spänningarna mellan USA och Sovjetunionen växer. Det kalla kriget fortsätter.