Slaget om Storbritannien

22 juni 1940 skriver Frankrike under ett vapenstillestånd. Frankrike är besegrat. Sedan september 1939 har Tyskland invaderat Polen, Danmark, Norge, Nederländerna, Belgien, Luxemburg och nu Frankrike. Inget verkar kunna stoppa tyskarna och nu har de kontroll över den franska kusten vid Engelska kanalen. Hitler, som nu börjat planera en invasion av Sovjetunionen, vill gärna undvika krig med Storbritannien.

Han hoppas att britterna ska skriva på ett fredsavtal. Men Storbritannien har en ny premiärminister, Winston Churchill. I ett av sina första tal säger Churchill: “Jag har inget annat att erbjuda än blod, möda, tårar och svett." Churchill säger också: "Vad är vår politik?" "Det är att föra krig till sjöss, till lands och i luften ..." "Vad är vårt mål?" "Seger. Seger till varje pris”. Britterna tänker inte förhandla om fred med tyskarna.

Hitler bestämmer sig för att anfalla Storbritannien. Han ska få dem att ge upp! Tyskland ska attackera båtar med varor på väg till Storbritannien. Och Tysklands flygvapen, Luftwaffe, ska förstöra och slå ut britternas flygvapen. Britterna ska drabbas hårt ekonomiskt och tvingas att ge upp.

Om Tyskland lyckas förstöra Britternas flygvapen blir det enklare för tyskarna att sätta igång sin operation “Unternehmen Seelöwe”, "Sjölejon" - en total invasion från luften och från havet. I början av juli 1940 börjar Luftwaffe attackera brittiska skepp i Engelska kanalen och viktiga hamnar i Storbritannien. Det brittiska flygvapnet, RAF, arbetar dag och natt för att försvara dem. Slaget om Storbritannien har börjat. I mitten av augusti börjar Luftwaffe attackera brittiska flygfält och flygplansfabriker.

I luften söker Luftwaffes stridsflygplan Messerschmitt efter RAF:s stridsflygplan, Spitfires och Hawker Hurricanes, för att skjuta ner dem. RAF har många färre plan än Luftwaffe och mindre erfarna piloter, men klarar sig trots detta bra. Natten den 25 augusti bombar 95 brittiska plan industrier i Tysklands huvudstad Berlin. De hämnas en tysk bomb som av misstag träffat London. Några av de brittiska bomberna hamnar fel och dödar tyska civila.

Hitler har tidigare inte velat bomba London, men bombningen av Berlin gör att Tyskland använder en ny taktik: Natten den 7:e september bombar över 300 plan London. I 56 dagar fortsätter de intensiva bombningarna mot civila mål i London och andra städer dag och natt. Britterna kallar bombningarna “the Blitz”, det tyska ordet för blixt. Varningar - flyglarm - hörs dygnet runt. Britterna får söka skydd i skyddsrum och i tunnelbanan.

Varje natt mörkläggs alla städer och ljusen släcks så att tyskarna får det svårare att hitta var de ska bomba. I luften jagar RAF tyska plan dag och natt. Slaget om Storbritannien utspelar sig nästan helt i luften. Trots att Luftwaffe borde vara överlägsna klarar sig RAF bra. I slutet av oktober inser Hitler att Luftwaffe inte kommer lyckas att slå ut det brittiska flygvapnet, och avbryter sin plan att invadera Storbritannien.

Luftwaffes nattliga bombräder fortsätter, men inte lika ofta. Den sista bombningen av London sker natten mellan den elfte till den tolfte maj 1941, och i slutet av maj upphör de helt. Tack vare RAF och 2937 stridspiloter från 13 olika länder, som Kanada, Polen och Tjeckoslovakien, har slaget om Storbritannien vunnits. I ett berömt tal säger premiärminister Churchill om det brittiska flygvapnet: “Aldrig i krigshistorien har så många, haft så få att tacka för så mycket”.