Den stora depressionen i USA

USA, 1932. En lukt av popcorn ligger över landsbygden. Desperata lantbruksfamiljer eldar med majs i sina öppna spisar, eftersom de inte har råd att köpa kol. De bor i dragiga, nedgångna bondgårdar. Deras barn har kläder av använda mjölsäckar.

Under Första världskriget arbetade dessa bönder hårt för att producera rekordskördar som de sålde till länder i Europa, som var alltför upptagna med att kriga mot varandra i stället för att odla mat. Efter kriget, när Europas länder återupptar sin egen produktion, sjunker priserna på amerikanska grödor. Så amerikanska bönder producerar ännu större skördar för att kunna betala sina utgifter, skatter och skulder. Men nu, under början av 1930-talet, kostar en korg majs bara 10 cent – priserna har sjunkit så mycket att bönder inte kan tjäna några pengar. Trots att de har det svårt, har bönder det ofta bättre ställt än de som bor i byar och i städer.

Bönderna kan åtminstone äta maten de odlar ... När börsen kraschade 1929, förlorade de som investerat i aktier jättemycket pengar. Restaurangägare, taxichaufförer och fabriksarbetare fick sina livs besparingar utraderade. Aktiemäklare förlorade de pengar de investerat, och sin försörjning. Sedan dess har värdet på aktier fortsatt att sjunka.

Nu, under början på 1930-talet, är det inte bara enskilda investerare som drabbats. Banker har "lånat" pengar från kunders konton för att köpa aktier. Nu när aktiemarknaden fullständigt rasat ihop har de inte råd att betala tillbaka kundernas pengar. Så bankerna börjar stänga. Många amerikaner är oroliga; kommer deras bank att stå näst på tur?

De skyndar sig till sin bank för att ta ut alla sina besparingar. Men många banker har helt enkelt inte pengar att betala ut till alla sina kunder på en gång. Några banker kan bara ge varje kund 10 cent för varje dollar som finns på deras konto. Plötsligt har dessa banker inga pengar kvar att arbeta med. Ännu fler banker stänger. Banker är ett av de första områdena som går på knäna, men många ska följa efter.

Allteftersom människor förlorar pengar, från börskraschen eller tomma bankkontor, slutar de att köpa bilar, kläder och kosmetika. Alla deras pengar går istället till mat och hyra. Affärer stänger och försäljare blir uppsagda. Nu har tillverkare ingen att sälja sina produkter till, så fabriksarbetare får sin lön och sina arbetstimmar sänkta, eller förlorar sina jobb. Bönder, investerare, arbetare, de med ett bankkonto ...

alla drabbas när USA går in i den djupaste ekonomiska kris som landet någonsin upplevt; det är den stora depressionen. Den stora depressionen börjar med börskraschen 1929, och fortsätter genom 1930-talet. När de inte har några pengar att försörja sina familjer med, vänder sig människor till kyrkor och välgörenhetsorganisationer som erbjuder mat från så kallade soppkök. Hundratals, tusentals av arbetslösa och hungriga människor bildar långa köer i väntan på gratis mat. Samma familjer kämpar med att betala sina bolån eller sin hyra.

Till slut tvingas de lämna sina hem och hitta boende där de kan. För många är den enda lösningen att bygga skjul gjorda av kartong, trälådor och tjärpapper. Byar av dessa provisoriska hem – kåkstäder – uppstår i parker och på tomma områden runtom i landet. Folk skyller sin fattigdom på de dåliga ekonomiska besluten av president Herbert Hoover, och kåkstäderna blir kända som Hoovervilles. Finns det något hopp i sikte för den nedåtgående ekonomin, den stigande arbetslösheten, hungern och hemlösheten?

Inte förrän i slutet av 1930-talet kommer amerikaner att se radikala förändringar – i ekonomin och i sina vardagsliv.