Det glada 20-talet: Ekonomisk blomstring

USA, december 1920. Första världskriget är nyligen över och den dödliga spanska sjukan har slutligen ebbat ut. Var tjugonde människa runt om i världen har dött av krig och sjukdomar. Men under de kommande nio åren kommer saker och ting att bli bättre, mycket bättre, för amerikanerna. Regeringen tror att det bästa sättet att lösa de ekonomiska problemen i krigets fotspår är att låta företag få göra som de vill, utan så många regler och förordningar.

På det sättet hoppas de att företagen ska växa snabbt och att alla kommer att dra nytta av ekonomins uppsving. Så regeringen låter företag sätta sina egna priser, och tar ut väldigt lite skatt på vinsten de gör. Det gör att mer pengar går tillbaka till företagen och hjälper dem att växa. Och regeringen låter inte frågor om arbetarnas rättigheter ”störa” lönsamma verksamheter. I stället för att skapa lagar som skyddar arbetarna, låter de företagen själva bestämma löner och arbetsvillkor.

Inställningen att inte lägga sig i affärsverksamhet kallas laissez-faire, som betyder ”låt gå” på franska. Laissez-faire-strategin fungerar ... Åtminstone på kort sikt. Antalet miljonärer i Amerika fyrdubblas, och även vanligt folk får det bättre. Växande företag innebär att det finns många arbetstillfällen. Många människor flyttar från landet till staden för att ta jobben, men det är ändå konkurrens om arbetskraften, så företagen höjer lönerna.

Nu har människor gott om pengar, även efter att räkningarna är betalda. De har en disponibel inkomst att spendera, inte bara på saker de behöver, utan även på saker de vill ha ... och företag ger dem gärna förslag. Fabriker spottar ur sig kosmetika och kläder. Och när fler och fler bostäder får el, börjar produkter som hårtorkar och radioapparater säljas.

Snart blir tvättmaskiner, dammsugare och kylskåp vanliga hushållsartiklar. Livet utanför hemmet förändras också. Bilar blir billigare än någonsin när biltillverkaren Henry Ford förbättrar ett nytt sätt att bygga dem. Delar läggs till en efter en av arbetare som står längs med ett transportband, eller ”löpande band”. "T-Forden" är billigare än någon tidigare bil. och femton miljoner amerikaner köper en.

Varor som en gång betraktades som lyx enbart för de rika är nu inom räckhåll för massorna. Och om folk inte har tillräckligt med pengar för att köpa en likadan brödrost som grannen har, eller mixern från reklamen i den nya radion, kan de helt enkelt låna pengar i butiken för att betala. Företag tillåter att kunder bara betalar en liten del av en varas kostnad vid inköpstillfället, och resten med betalningar som görs varje månad. Det här är kreditköpens årtionde. Kredit tillåter människor att ha en livsstil som de inte nödvändigtvis har råd med.

När familj efter familj börjar leva på det här sättet riskerar hela landet att överanstränga sig ... Men för tillfället blomstrar ekonomin, människor är framgångsrika – 20-talet är “glatt”. För att citera president Herbert Hoover: "Välstånd står skrivet på fylligare lönekuvert, skrivet i fabrikens skorstensrök, skrivet på nyuppförda byggnader … Amerika har nått en högre grad av bekvämlighet och trygghet än vad som någonsin tidigare existerat i världshistorien."